- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
552

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25 - »Bygg IV». Recension, av Pedro Hellström, civilingenjör SVR - »Fragment». Recension av Gustaf Clason, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis diskuteras, men sådan ger ofta bättre förståelse
av problemen och mjukar dessutom upp en handboks
torra saklighet.

Slutligen några smärre påpekanden, som på intet
vis avses överskugga verkets stora förtjänster.
Kostnadssiffror böra alltid tas med försiktighet i
»indextider». Lämnas de å andra sidan med alltför stora
marginaler — såsom t. ex. på sid. 417 — bli de lätt
intetsägande. Under avd. Vägar (sid. 3—124) talas
i huvudsak om de allmänna vägarna. En hänvisning
till vad å sid. 727 säges om de enskilda vägarna
borde funnits. Tack vare den alfabetiska ordlistan
hittades bestämmelserna om de senare. — Av landets 14
rikshuvudvägar redovisas nr 1, 2, 6 och 13. Enligt
min mening bör man i en handbok redovisa antingen
alla eller inga. — I vägmaskinskapitlet hänvisas till
vissa maskingrupper i band II. Dessa kapitelnummer
ha råkat ut för tryckfelsnisse (432 skall vara 421 och
433—435 skall vara 424—426). Till
vägbyggnadsmaskiner räknas även kompressorer, tryckluftsdrivna
verktyg och maskiner, kranar, stubbrytare, spel,
pumpar och vanliga betongblandare. Hänvisning till dessa
(kapitel 484—487) borde ha skett i samband med
nyssnämnda hänvisning. — Å sid. 90—91 redovisas
bituminös beläggning enligt metoden »impregnering
och ytbehandling» Författaren har här sökt
sammanfatta två utför andeformer (Yg I och Y g II enligt
KVV :s normer) i en arbetsbeskrivning.
Bindemedels-mängderna måste uppgivas för varje typ för sig,
annars kan man råka ut för otrevliga resultat. Andra

stycket å sid. 91 bör därför ändras. — I tabellen å
sid. 110 angives att 10 mm tjock Falb väger 23 kg/m2.
Enligt KVV :s normer angives 27 kg/m2, vilket i
praktiken visat sig vara i underkant med stenstorlek
o—8 mm. — Å fig. 312 sid. 8 benämnes avståndet
(bredden) mellan vägkroppens krönkanter för
»väg-sektion». Enligt min uppfattning bör en sak, som
mätes i längdmått, icke kombineras med ordet »sektion».
Å sid. 13 talas om »enkel» relativt »högvärdig»
asfaltbeläggning, å sid. 536 om »enkel» relativt
»varaktig» bituminös beläggning och å sid. 87 om
»halv-permanent» relativt »helpermanent» bituminös
beläggning. I tabellen å sid. 109 beträffande
rullningsmotstånd har under tabellhuvudets rubrik »beläggning»
införts begreppet »grusvägar». En grusväg är en i
vårt land mycket vanlig vägtyp, men ingalunda någon
beläggning. Beskaffenheten hos grusvägens översta
ytlager (slitlagret) bestämmer rullningsmotståndet.
När detta ytlager utgöres av grus benämnes det på
sid. 196 och 197 för »grusbeläggning» vilket enligt
min (och tydligen även byrådirektör William
Nilssons) mening är såväl språkriktigt som tekniskt
riktigt. Av nu anförda exempel framgår den
begreppsoreda, som råder på vägområdet. Detta kan ju
självklart icke lastas Bygg, som närmast är att beklaga
med anledning härav.

Som slutord skulle jag vilja säga: Bygg bör
finnas inom räckhåll för varje byggare!

Pedro Hellström

FRAGMENT

Erik Lallerstedt: »Fragment. Brev och episoder.» P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1949. 175 sid.

Pris hf t. kr 14: 50, inb. kr 19:—.

På bokhandelsdiskarna ligger sedan någon tid en
liten bok, Fragment, signerad av Erik Lallerstedt.
Glatt överraskad av detta livstecken från den 85-årige
författaren skyndar man naturligtvis att köpa boken
och går nyfiken hem att studera den. Vad månde
Lalle nu ha på hjärtat? Tja — för att använda hans
eget uttryck — det är en hel del. Den av vackra
bilder illustrerade utgåvan visar sig vara en
självbiografi, i vilken författaren på sitt oefterhärmliga sätt
ger oss ett koncentrat av sin ungdom; uppväxttiden
i den patriarkaliska herrgårdsmiljön på Skå-Edeby,
akademitidens kamratkrets i Stockholm, studieresorna
i Frankrike, Italien och Tunis. En friskt och livfullt
tecknad skiss av människan Lalle gjord av en
åldring, som i företalet säger sig skriva snarare om
Andersson eller Svensson än om sig själv.

Men Lalles rörliga intellekt vore sig väl inte
riktigt likt om han underläte att på samma gång
komma med en del reflektioner utöver det biografiska.
Med lidelsefriheten blir det då klenare beställt, som
t. ex. när han i slutet av boken säger sin
oförgripliga mening i fråga om några av Stockholms
skönhets- och trevnadsvärden vilka ligga honom särskilt
varmt om hjärtat, eller då han på tal om skoltiden
kommer in på förhållandet lärare—elever. De raderna
böra läsas med särskild uppmärksamhet, ty om den
saken vet författaren besked mer än de flesta. Boken

är fylld av roligt berättade episoder eller anekdoter.
Ett litet stilistiskt mästerverk är skildringen av en
förälskelse i Rom. En typisk Lallehistoria är följande
från ett pensionat i Florens:

»Som rätt är, höll man skarpt på middagstiden. En
middag kom jag tio minuter för sent och möts av
ett par dussin förebrående ögon, blir desperat och
tar damernas älskling, en långhårig kisse, som ligger
framför kaminen och gonar sig, och släpper den i
en diskbalja, som användes i serveringsrummet, vars
dörr är halvöppen.

När jag sätter mig flyttar damen till höger och
vänster om mig så långt bort de kunna komma, och
en av dem säger dräpande:

— Quel åge avez-vouz, monsieur ?

Jag svarar:

— Vingt-cinque, et vous mademoiselle?»

Boken kan med nöje läsas av alla. För dem som
inte har förmånen att personligen känna
författaren är det en stimulerande bekantskap att göra och
för hans vänner, f. d. elever eller andra bekanta är
det en särskild glädje att återknyta och fördjupa
bekantskapen. Alla vänta vi nu på flera fragment, på
fragment som bland annat återspegla hur generationen
Lallerstedt, Westman och Östberg m. fi. bröt nya
vägar för svensk arkitektur.

Gustaf Clason

552

B\’ggmästaren 1949, 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free