Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftigt: »På inget om jag rådde mig själf», och då han
såg sin fosterfaders förvåning, huru han stod med
underkäken neddragen, som om han verkligen behöfde
anlita hakans hjälp för att ej släppa fiolen ur sin hand,
fortfor han, under det han uppsteg och rätade ut sin
höga, kraftiga gestalt: »Ja, nu har jag sagt ordet, jag
önskar att jag aldrig rört en fiol, att jag sluppe draga
från by till by på befallning af desse bönder, hvilka
ej akta oss högre än sockenskräddaren,
sockenskomakaren eller — hvem som helst, som ej är deras likaman,
och dock, farbror Sone, äro ju äfven vi åkerbrukare,
så väl som — som någon annan;» ynglingen pekade
bittert på de små trädgårdssängarne utanför fönstret.
Sone Strängberg hade nu sammanslutit sina
läppar, vänstra handen, som höll fiolen, hängde ned och
vidrörde hans betofsade »mönsterstrumpeband» medan
han långsamt höjde högra handen med stråken;
nacken var stolt tillbakakastad, och den lindriga
morgonrodnaden öfver hans kinder och näsa flammade nu i
ett starkare sken.
»Åkerbrukare, sade du!» brummade gubben i djup
baston och såg stolt på ynglingen. »Nej du, Sone
Strängberg hvarken är eller blir en mullvad; han är en
konstnär, och jag vill se den i synen, som vågar sätta
mig i rang med, med de handtverkare du nämnde».
»De ha ungefär samma privilegier de som vi, som
farbror Sone, ville jag säga», svarade Göran mörkt.
»Stå inte där och preludiera mig med privilegierna
upp i näsan, pojke!» ropade gubben ond. Om
privilegierna än äro liknande, så är väl ej själfva saken
det: en sockenskräddare, som man ej vill ha till att
sy sina kläder, kan man undvara, ty kvinnfolken kunna
i nödfall lära sig att sy både byxor och tröjor — se
på Sven Jönsskan, hon har lurat sig från Klippström
på detta sätt, och det kan han ej stämma henne till
tinget för, då hon aldrig tar någon annan skräddare
— och skomakaren, hm, ja det kommer ej så ofta på
att bönderna få nya stöflar; trätofflor kan hvilken dräng
som helst yxa till. Men musiken, du», fortfor han med
stolthet, »hvarifrån skulle de taga den, om ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
