- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
7

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Hon heter ju Anna?» sade Göran i frågande ton.

Gubben gaf intet svar, ty den omtalade flickan
kom just in i stugan för att duka bordet för kvällsmålet.

»Ana du», sade Strängberg, »jag tänker att du,
Göran och lille Per kunna spela på pingstgillet i
Filborna; det är söndag nu, således ha ni en hel vecka
på er till öfning; du följer ju helst med pojken här?»

Flickan såg med en skygg blick på Göran, hvars
ansikte vid fosterfaderns förslag upplystes af en
glädjestråle. Flickan bleknade, slog hastigt upp matbordet
och hviskade: »som farbror vill».

»Hvart går du?» ropade Strängberg då Göran
fattade sin fiol och ville lämna stugan, »gröten
kommer ju nu in på bordet».

»Jag är ej hungrig, äten I; jag går ut i lunden
på en stund», svarade Göran; »här är så kvaft i
rummet af de många örterna, eller får jag öppna fönstret?»

»Fönstret, nej det låter du bli, gikt kan en
spelman få ändå! sådant prat om frisk luft nu för tiden;
hvem brydde sig om den förr i världen!» muttrade
gubben och såg efter Göran, som gick tvärs öfver
vägen, och undvikande lekplatsen, hvarest byns
ungdom som bäst utförde enkleken, begaf han sig till den
aflägsnaste och tätaste delen af skogsdungen, där han
försvann för fosterfaderns blickar. Denne fattade då
sin fiol, knäppte sakta på strängarne, och under det
han skälmaktigt betraktade sin kvinnliga elev, sjöng
han i låg ton:

"De rosor och de blader, som gör mitt hjärta glader.
då jag går och spatserar i rosendelund;
Kanhända mig någon förtryter,
om jag finge äga lilla vännen en stund;"


Flickan vände sig hastigt bort för att dölja de
frambrytande tårarne.

Strängberg låtsade ej märka hennes rörelse, utan
sade glädtigt:» Alltså taga ni två med Per till
pingstgillet, jag själf spelar på bröllopet i Kattorp, och så:
Mat i Guds namn!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free