Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därtill fordrades en särskild färdighet, som vanligen
blott ägdes af en person i hvarje by, nämligen
»kludabengerskan», den som hopfäste den skånska
kvinnohufvudbonaden, »kluten» — och mången ung tärna,
som ej hade »hundra dalers lön», eller 16 kr. 67 öre,
tyckte sig ej ha råd att mer än hvar tredje lördag
utbetala sina »åtta styfver» (4 öre) till den landtliga
hårfrisörskan, utan knöt hvarje kväll ett stort kläde kring
det oformliga hufvudet, för att ej hårklädseln skulle
rubbas under sömnen. Ordspråket: »vill man vara fin,
får man lida pin», är äldre än den nu lefvande
generationen.
Alla de ogifta kvinnornas hufvuden voro utstyrda
på samma sätt som pingstbrudens; endast den rika
Ana gjorde ett undantag och lade sitt vackra hår i
tvänne tjocka flätor kring hufvudet, men så var också
Ana känd för att vara »letta spansk bå’e i prated och
i klä’erna», hvilket med andra ord ville säga, att hon
klädde och uttryckte sig bättre än bondfolket i allmänhet.
Men vi återvända till bröllopet och brudens dräkt,
om hvilket dock ej är annat att säga, än att den var
så brokig, som det är möjligt att få en mörk klädning
med tillhjälp af silkesjaletter, förkläde, band, pärlor,
guld- och silfverspetsar jämte annat gammalt glitter,
aflagdt af byns storfolk.
Brudgummen skilde sig ej från de öfriga karlarne
utom på den storrosiga ullsjalen, som var knuten kring
hans hals, och hvars ändar hängde långt ned på hans
rygg, på hvilken någon uppsluppen sälle roat sig med
att rita åtskilliga hieroglyfer.
Måltiden var slut, dansen i skogen började på
nytt, och med förökadt lif; äfven Ana lät sig föras af
en och annan bland drängarne, men annars bildade
hon jämte de öfriga hemmansdöttrarna och sönerne en
aristokrati, som visserligen deltog i »folkets» nöjen,
men ändå aldrig blandade sig med detsamma mer än
för korta ögonblick.
Flera af byns äldre invånare hade nu äfven infunnit
sig i skogen, däribland Marna, Otte Gunnarskan, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
