Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på läpparne. Ana hade blifvit inkallad, och pigan Elna,
som lyssnat vid dörren, hade hört att frågan var om
Gunnars och Anas giftermål; Ana hade gråtit och
skrattat, berättade Elna, och sagt, att hon ej ville gå
in på’et, men då hade fadern hviskat något till henne,
visst något riktigt fasligt om arflöshet, eller dylikt, ty
hon hade suckat djupt och svarat: »I Guds namn då,
Han styre allt till det bästa och afvände all olycka!
Jag skall lyda.»
Kort därefter fick Sone Strängberg ett bref från
sin kollega Mollberg i Karaby, ett bref, som
underrättade honom om, att Anna, som varit i hemmet ett
par veckor, ej mera kom att återvända till sin »ärade
och mångkunnige lärare», emedan hon fått en tjänst
som hushållerska, »med två hundra dalers lön, ull, lin
och läderskor, hos den välförståndige nämdemannen
och kyrkovärden Jöns Stensson i Filborna.»
»Och detta, utan att säga mig till först!» ropade
Strängberg och slog med stråken på brefvet, som låg
utbredt på bordet framför honom. »Har du krånglat
med tösen, Göran?»
»Nej», svarade denne och vände sig mot fönstret.
»Hur i heckenfjelt hänger det då ihop? Den der
ulfspegeln, Jöns Stensson, ta hushållerska då han har
sin dotter hemma — — och Anna, som kunde blifvit
min svärdotter, hon vill tjäna; är det likt nå’et, kanske?»
»Ana skall möjligen gifta sig», sade Göran med
osäker stämma.
»Och för den prinsessans skull skall du mista din
käraste; att du ej går dit och tackar till!»
»Får jag säga några ord till er i ro, farbror?»
Han omtalade nu för sin fosterfar, huru sakerna stodo
emellan Ana och honom, och att han vid ett senare
möte med henne lofvat att vänta tåligt, tills hon sade
honom till.
»Du har flugit högt, Göran», sade Sone
Strängberg betänksamt och rätade på den höge skjortkragen;
»men», tillade han därpå med en själfkär min, »så är
du också Sone Strängbergs, häradsspelmannens,
fosterson, lärjunge af mig, som med glans tagit min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
