Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockenskräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vadmalskläder, mäster Knut sydde i förfjor åt de äldsta
töserna; och nu vill jag be mäster att ej bry sig om
Marias och Tillas prat om smala medjor, utan göra
tröjorna rymliga, så häktorna kunna hålla. Se så, töser,
kommen hit, så mäster kan taga mått af er; men
borsten först blånorna af er!» slöt moran sin föreläsning
för skräddaren.
Med trumpen min såg Maria först på det tjocka,
tunga tyget, som nu genom moderns och mäster Knuts
öfverenskommelse, i ännu högre grad än förr varit
fallet, skulle vanställa hennes af naturen något satta
figur, och med en min af likgiltigt trots lät hon mäster
Knut, bäst han ville, taga mått med sin sytråd, utan
att bry sig om att han, då han lade tråden kring hennes
medja, gick ett halft steg tillbaka, så att den spensliga
Tilla knappt skulle kunnat fylla det tomrum, som
uppkom emellan Marias medja och det ställe på sytråden,
där mäster Knut slog »lifknuten».
Men var Maria likgiltig för mästers »tilltag», så
var Henrik det ej. Med blossande kinder och blickar,
till hälften blyga, till hälften harmsna, följde han
mästers rörelser, då denne vände och vred Maria omkring,
som om hon varit ett sytrådsnystan, och nu, då han
tog mått till ett riktigt nämdemansmorslif åt henne,
bröt Henrik i harmen sin nya synål i två bitar och
kastade dem för sina egna fötter, en kraftyttring, som
förorsakade en ännu djupare blekhet på Troens kinder
och en ofantlig knut på hennes blångarnstråd.
Tilla, eller Botilda, som hon egäntligen hette,
motsatte sig lifligt mäster Knuts sätt att taga mått, något,
som dock föga rörde hvarken honom eller modern; de
visste bäst huru fort unga flickor växa ur »kyrkekläderna».
Nu var det pigornas tur att träda fram för mäster
Knut, och denne lagade just till ett par nya
»måletråar», då Per Svensson själf inträdde i stugan med
famnen full af hemgarfvade ludna fårskinn.
»Bort med vadmalet!» sade Per befallande,
»drängarne och pågarne våra gå framför kvinnfolken, skulle
jag tro. Mäster syr skinnpälsarne och linnerockarne
först. Vintern är oss i hälarne, men den kan bli våt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
