Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockenskräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bedröfligt utsende, än ett lustigt; han kände till
skräddarehistorierna af gammalt.
Per Svensson blef kvar i kakelungssängen hela
dagen, utan att hvarken äta eller dricka. Det oaktadt
log Henrik förstulet, när far jämrade sig, och sporde
med illa dold spefullhet, »hvar husbonden slog sig
värst?» en fråga, som förskaffade den öfverdådige en
ursinnig blick af fader Per och en beundrande blick
af den gladt rodnande Troen.
Men nu slog det stora dalkarlsuret tio på aftonen;
kvinnornas dagsarbete var slut, spinnrockarna sattes i
klunga i en afsides vrå af stugan, den sista
kvällsvarden, bestående af surt bröd och sur mjölk, intogs af
fruntimren ur ett gemensamt fat vid matbordets nedre
ände. Därpå flyttades husbonden från kakelugnssängen
till den stora sparlakanssängen, och husets fyra döttrar
tillredde nu sina bäddar inne i stugan, Maria och
Botilda i kakelugnssängen och de två yngre i en
liggsoffa med ett hvitskuradt lock.
Moran framsatte nattmaten åt skräddarne, hvilka
ej kunde få namn af rättskaffens handtverkare om de
ej sutto uppe hvarje natt till klockan ett. »Nå, Troen»,
sade moran då hon med ett halft leende försvann
bakom sparlakanssängens förhängen, »hur ofta skall
du ännu springa ut och in och kvista i dörrarna? Du
släpper köld in på både skräddarne och töserna; gå
du nu ut i pigkammaren och lägg dig på ditt gröna öra!»
Troen kastade en blick på Henrik, som frigjort
sin hårlugg från den fängslande sytråden. Hon såg
dock hvarthän hans ögonkast flögo genom det mörka
gallret, och hennes egna blickar följde Henriks bort
till Maria, som, lika obekymrad som om hon varit
ensam i rummet, afklädd intill det hvita glänsande
hemlärftslinnet, hvilket, likt en höghalsad klädning med
krage, ärbart höljde hela hennes knubbiga personlighet,
satt på sängkanten, vridande sina tjocka, glänsande
hårflätor fastare kring det vackra hufvudet.
Troen kände en brinnande lust att förinta dessa
svarta flätor, på hvilka Henriks ögon alltjämt hvilade,
så snart Maria befriat dem från det rutiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
