Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af tiden för soldaten Is’ civila befordran. Is talade ofta,
då far, mor och äldste sonen voro på gillen och han
satt i pigornas ring bredvid »dallan» (en hög trästake
att sätta ljuset i) med det brinnande talgljuset, som
Is benäget åtagit sig att snoppa och efter behof skjuta
upp ur dallans träklämma, och »lillan-minsta» satt på
hans knä, och de andre barnen sutto på träpallar
omkring honom, då, säger jag, talade han med dämpad
röst om hela Pers första skogsfärd. Det var ändå
»gagnsvirke» (virke till redskap m. m.), som skulle
hämtas på Söderåsen, och Is körde naturligtvis främst
i raden af de sju »ökarne», och efter honom Per, som
man ju borde ha ett öga på, fast det var rakt
omöjligt, tyckte man, att pojken, som körde bättre än en
gammal skjutsdräng, kunde stjälpa.
Men hvem tänkte väl på »trössale» (hvarjehanda
otyg) och mörkrets konster efter klockan två på
natten? Is hade just ej någon dramatisk kraft i sin
framställning, men säkert är, att barnens fina hud blef
knottrig, som på en nyplockad gås, och pigorna
hvilade bleka på spinnrockshjulen när han, härmande Ola
Mörks, nästdrängens skroflige bas, sade: »Se upp, påg,
och håll dig midt på vägen, du kör ju i gropen!» och
så med en röst, som skulle föreställa Pers, och som
var så ömklig, som en utsvulten tiggares, svarade:
»Jag kan inte komma fram för en »göing» (man från
Göinge härad i Skåne), som med sin kärra och lille
ökkrake kör tvärs på vägen!» Så kom åter Ola Mörks röst:
»Jag skall, hin ta mig, ge dig för göing, där ingen finns!»
Då grepo alla barnen tag i sin närmaste granne,
och det ryste i pigornas ryggar så, att ögonen blefvo
våta, ty nu kom det förskräckliga: Pers vagn, så tom
han var, slungades af en osynlig hand i diket, och Ola
Mörk, hiskligt svärjande, hoppade ur sin egen vagn,
för att »dalja upp» Per, som han trodde körde i
sömnen. Men i själfva verket hade han råkat ut för
»bäckamannen», hvilken påtagit sig skepnaden äfven af de
där göingarne, som körde omkring och sålde pottaska,
humle, tunn-tappar, pepparkvarnar, smöraskar och
spinnrocksrullar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
