Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boel vänta så länge, skola Bonde och jag göra edert
bröllop samme dag vi förlofva vår äldste son.»
»Ack, ja, ja, låt Boel bara vänta, hon har tid
till’et!» ropade barnen oskyldigt, i det de med
tröjärmarne torkade bort de tårar, som ej redan torkat
vid tanken på det stora gillet. »Ja, Is, låt Boel bara
vänta! Hvarför skulle hon ’kustenera dig, som befaller
här näst far och mor? Om det ändå vore Ingar, som
är störstpigan; men nästpigan!» — Den tolfåriga Elna
knyckte på nacken och såg utmanande mot den stängda
köksdörren.
»Det där förstår du ej, barn!» afbröt modern. »Gå
nu med Is, barn, och hjälpen honom att putsa sin
uniform till bröllopet, så skall jag i hans ställe tala vid
Boel.»
»Tack, mor, det var snällt, ty Boel bara grälar
på mig. Men hvad det ’ambelangar’ med den
’remissen’, att jag skulle stå brudgum samme dag, jag håller
Pers förlofningshäst, så är det ogörligt, jag kan ej i
kronans uniform betjäna en civil eller ta emot den
silfver-riksdaler, som Per då skall ge mig. Jag kunde
bli ’argebuserad’ under krigsartiklarne och skjuten som
en ’deserter’, mor, — och sen så vill jag ej inför Per
och hans unga, fagra fästmö skämmas för oss två
andra — mor förstår?»
»Ja, jag förstår, att du ej är angelägen att taga
Boel,» svarade moran kort.
»Boel skulle jag nog ta lika glad, som då jag på
kung Karl Johans befallning rycker in till lägret; men
att ’deraderas’ till torpare i Skrabbarp, då man så länge
varit fars och mors närmaste man här, det kostar på.»
Is klappade barnen, hvilka på nytt brusto i gråt öfver
Is och Skrabbarp.
»Gå till Boel!» befallde moran, själf rörd öfver
soldatens framtid. Äfven i hennes ögon var den
ifrågavarande byn en sorglig förvisningsort, men Is måste
göra sin plikt. Dock kom han ej i pigkammaren denna
kväll, utan gick i modigt dödsförakt ned till en
närbelägen damm för att pröfva om isen skulle vara stark
nog att låta barnen åka kälke dagen därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
