Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna söndagsmorgon infann sig vår hjälte i rena
skjortärmar i folkstugan, så fort det första klagoljudet
därifrån vittnade om barnens fasa för iskallt vatten och
obarmhärtiga hornkammar. »Jaså, jag hör att Botilla
vill resa till Skrabbarp! Lägg i ordning matsäcken,
mor, så sätter jag för hästarne! Alla töser, som skrika
när de tvättas och kammas, fara vi af med till
Skrabbarp. Ska’ ja’ lägga hela brödkakan och osten i påsen,
Botilla?» Den tillfrågade teg, och det var allt hvad
man begärde af henne. — »Se så, lilla Hanna, släpp
nu mors kjortel, så att hon får lof att klä sig till
kyrkan! Jag skall också dit och är ännu ej rakad. Hvem
skall göra det? Elna kanske?»
»Nä häj, de’ sta ja’!» ropade den lilla ifrigt och
klättrade upp på bänken till Is, hvars stora mustascher
hon först bearbetade med en rå potatis och därefter
med en bit af en väfsticka. Gud vet hvem som led
mest, soldatens stora misshandlade ansikte eller
husbondefolkets hjärtan, då Boel kom in och med en
svartsjuk blick betraktade denna tafla.
Senare på dagen var Is med de andre tjänarne
jämte hela barnskaran och åkte kälke på dammen.
Bonde Persson gick äfven dit, för att själf öfvertyga
sig att isen bar, och kom så just lagom för att se
sin trogne gårdsdräng, nära nog afklädd, hoppa ned
i en vak för att fiska upp ett — kopparkrus, som
Elna råkat tappa, då hon skulle upphämta vatten
till några stackars iglar, hvilka dvaldes där hemma i
en flaska.
Icke ens denna hjältemodiga gärning kunde muta
husbondefolkets rättskänsla. Is fick visserligen hålla
hästen för Per på dennes förlofningsdag, men stod dock
själf påföljande söndag, tålig och undergifven som en
stor gumse, då han känner saxen, jämte Boel framför
prästen, åt hvilken han, i stället för vigselringen, räckte
den silfver-riksdaler han fått i drickspengar af Per och
den han äfven burit inlindad i papper i västfickan.
Boel hade lyckligt fört sin skatt till torpet i
Skrabbarp; men hans kista med törnroskransen på locket och
hans väggskåp med högröda tulpaner på blå botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
