Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Påföljande vår inträffade en annan stor händelse
i vår soldats lif. Han blef kommenderad till
fångbevakning å Ny-Elfsborgs fästning, och ehuru Is ansåg
detta för nästan lika vådligt som ett fälttåg mot
ryssen, tog han med stor fattning afsked med hela Bonde
Perssons hus, visade barnen för sista gången, som han
sade, sin granne uniform, nämnde för första gången sin
hustrus namn för sin gamla matmoder och bekände
förlägen, att han hade en son, liksom om han
verkligen trodde att hon ej hade reda på den saken. »Det
är mot fäderneslandets inre fiender jag drager ut!» sade
Is högtidligt till Bonde Perssons storgråtande barn, »och
fall jag skulle stupa...»
»Åh prat!» afbröt Bonde Persson leende; det
värsta de fienderna komma att göra dig, är att de skaffa
sig brännvin bakom din brede, hederlige rygg. Tro
bara ej allt hvad de söka inbilla dig, och du kommer
nog helskinnad hem,» lydde Bondes slutliga
afskedstal till den rörde soldaten.
Fyra månader förgingo utan att Is gaf något
lifstecken från sig. Den häftiga, svartsjuka Boel hade flera,
gånger infunnit sig i Bonde Perssons hus och under
strömmande tårar förklarat, att hon för sin del ej
ämnade mera bry sig om en så otrogen make, som
säkert hade gift om sig med någon »rysk utländska i
det främmande landet, ty Is brydde sig ej ett fnask
om sin lagliga kvinna.» Det sista påståendet var något
kinkigt att vederlägga, hvadan mor Bonde Persson sökte
lugna henne rörande det första, eller att Is skulle vara
en sådan »hottentottare» eller turk, som Boel trodde.
Tredje dagen efter kommenderingens hemkomst,
fanns Is i Bonde Perssons huggbod tidigt på
morgonen i fullt arbete med att laga ett gammalt vagnshjul.
Han såg lika hemmastadd ut, som om han aldrig en
dag lämnat sin tjänst. Bonde Persson förstod, att han
nu ej behöfde tänka på att skaffa sig en ny gårdsdräng.
»Boel?» frågade husbonden.
»Får själf regera torpet.»
»Pojken?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
