Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Död, inte skött honom, bara gräl och väsen. Fars
vagnar äro dåliga, jag får brådt innan de bli i skick igen.»
»Ja, jag är nöjd att du kom.»
Mera talades ej om saken. Boel bråkade om
skilsmässa, och Is tog ingen annan del i denne sak än att
han vägrade att någonsin mera flytta från sin husbonde.
För öfrigt sade han, att Boel kunde göra hvad hon
ville, blott hon ej besökte honom och ej begärde att
han skulle komma hem.
Jag vet ej om Is blef lagligen skild från sin
hustru, jag tror det knappt; han talade lika litet därom
som om sitt fyra månaders garnisonslif. Han blygdes
öfver att han under denne senare tid »gått i skola som
en ’pojkvas’,» och ehuru han nu lärt att hålla en penna,
föredrog han den gamle, käre kritbiten då han ritade
upp alla slingringar på den väg, han marscherat och
seglat till Ny-Elfsborg.
Ar efter år rullade förbi. Bonde Perssons barn
trodde ej mera på den gamle soldatens historiska
skildringar, men de logo ej häller öfver dem eller
berättaren. Den ena dottern efter den andra satt i eget bo,
men Is blef kvar på »stammen;» han var där ännu då
Bonde Persson gick hädan. Is körde likvagnen, men
det måtte ha varit ett allt för tungt arbete för honom;
ty då han hjälpt till att jämna grafven, föll han matt
ned vid densamma, och en vecka senare hvilade han
bredvid sin husbonde, men då under mullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
