Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne "kloka"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spetsiga anförande, gick det upp för mig, att hennes
vänners hela sträfvan gått ut på att freda henne från
en möjlig anklagelse, att ej vara en rättroende luthersk
kristen. Och att man därför fått henne att inför
domstolen förtiga, hvad hon enskildt berättat om sitt besök
i andevärlden och om andarnes strafftid.
I den tiden kunde en dylik misstanke för vantro
varit svår nog. Men det är då ej att undra på, om
Anna blott obetydligt beskref besöket i afgrunden, ty
detta har utan tvifvel blifvit henne dikteradt af den
gamle vinkeladvokaten, men har säkert varit henne
motbjudande att eftersäga.
Den första sjuka Anna botade, var en ung flicka
af hennes bekanta, som var behäftad med ett
elakartadt hudutslag. Anna lade händerna på henne och
läste sina verser. Den lyckade kuren blef bekant,
hundratals människor strömmade till Annas hem och hon
fick ej ro eller hvila hvarken natt eller dag för
besökande sjuklingar.
Hennes rykte nådde äfven till mitt barndomshem,
beläget ett par mil från Vallåkra. En äldre bror till
mig, femton år gammal, led af en hjärtsjukdom, mot
hvilken söktes bot hos Danmarks berömdaste läkare,
hvilka under flera år skött honom, men utan framgång.
Samma förhållande var det med en syster, som efter
skarlakansfeber blifvit döf. Man beslöt att resa till
Anna med de båda barnen, hvilkas åkommor läkarne
förklarat obotliga. Det gällde nu att försöka sista medlet.
Anna förklarade genast, då hon lade händerna på
dem, att dessa sjukdomar kunde hon ej bota. Hon
kände genast, sade hon alltid, då hon kunde bota en
sjukdom eller ej. Min syster märkte ej heller den ringaste
förändring under det Annas händer lågo öfver hennes
öron, men min bror tyckte, att hans plågor stillades
och hjärtat slog mindre våldsamt, under det hon med
händerna sakta strök honom från hufvudet ned till
fötterna, alltid utanpå kläderna, liksom hon gjorde med
alla sjuklingarne.
Anna hade under detta besök gjort ett godt intryck
på mina föräldrar, just för det hon visat sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
