Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne "kloka"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag minnes tydligen, att jag en dag med mina
systrar lekte på gården mellan gästernas frånspända
vagnar, då leken afbröts därigenem, att en bondkvinna
kom ut, förande sin flicka framför sig med frågan:
»Hvem är den mannen som kommer där?» — »Far!»
svarade den vuxna flickan, skuggande ögonen med
handen. Hon hade varit blind sedan flera år, nu såg
hon. Jag minnes att vi barn tyckte, det var riktigt
bra gjordt af Anna. De äldre talade med glädje därom
tills något nytt fall mera tog uppmärksamheten i anspråk.
En annan gång var det en liten gosse, som genom
»värk» förlorat förmågan att gå. Sådan jag ännu tycker
mig se honom i sin grå vadmalsdräkt, kunde han väl
vara nio eller tio år gammal. Föräldrarne buro honom
genom salen in till Anna. Då hon efter några minuters
förlopp öppnade dörren för honom, gick och sprang
han i jublande fröjd på sina med grå yllestrumpor
beklädda fötter. Modern beklagade sig, att hon ej
medtagit skodon.
Den tredje jag särskildt minnes, är en kvinna, så
svårt behäftad med fallandesjuka, att hon fördes
bunden in i pigkammaren, der hon lades på en säng. Hon
var hemsk att se, fradgan stod henne kring munnen.
Anna kom fram, lade händerna på kvinnan, som
genast blef stilla, och då hennes band blefvo lösta, steg
upp och vacklade, understödd af vänner, blek och matt
ur kammaren.
Anna själf tycktes ej lida något genom att
»meddela sin kraft» åt sjuka; endast då man ej på hela
dagen unnade henne ro och hvila, anfölls hon af
stelkramp och låg en stund som död. Hon ville dock
gärna, när hon kunde, gömma sig undan besökande
sjuklingar. Hon hade långt mera lust att sitta bland
husets kvinnor vid något handarbete eller leka med
oss barn i trädgården, än att bota sjuka.
Betalning begärde Anna aldrig af någon, brydde
sig äfven helt litet om, hvad man gaf henne, utom då
det var fattigt folk; då brukade hon »växla» sålunda,
att gåfvo de henne en »sexmarkssedel» (25 öre), så
gaf hon en »tredalerssedel» (50 öre) tillbaka. De rikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
