Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urminnessamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byahorn, efter som ni säger, att de fått ett nytt?»
frågar urminneskarlen, som alltid hade öronen med
sig, fast vettet ibland sprang kippe (utan strumpor).
»De gamla stafvarna äro fala, det är säkert som
sex, och är det fråga om horn, så gå bara till själfve
åldermannen, för han har ett par så stora, att det är
omänskligt, och jag vet, att han gärna skulle vilja bli
af med dem; de äro gamla nog och kända vidt
omkring,» ordinerar Gissle.
»Har där varit tutat i dem?» undrar
uppländingen, som knappt begrep mer än hälften af Gissles språk.
»Tutat! Ja, lit på’et! Både tutat, skränat och
pylat, så det hörts hela byen rundt. Men gå bara till
åldermannen själf och fråga, eljes kan han bli vrebbed.
Och så ajöss, lycka till, nu får jag passa min tjära!»
säger Gissle och benar af uppför backen, för han trodde
sig ej till att se dum ut längre.
Urminneskarlen tog upp en bok och skref in
Gissles underrättelse, och andra dagen gafflade den
lärde herren åstad till Lesselt. Han kommer till byn
just som åldermannen står uppe på backen och tutar
i det nya byahornet, värre än i yttersta dagens basun,
och från alla gårdarna i byn ser studenten kvinnfolk
komma ut och ränna mot ett och samma håll, värre
än de haft eld i bakvåden.
Han följer efter dem in i Holtagården, kommer
in i stugan och ser alla byermännen sitta kring bordet
med brännvinslärkorna, skrattande så de kunna remna,
men alla kvinnorna stå midt på golfvet kacklande värre
än den värsta flock gäss, som se höken öfver sina
ungar. Saken var, skall en veta, att männen salat hop
till en liten munterhet, och det stod i byalagen, att
när byahornet hördes, skulle vid vite af åtta skillingar
banko (25 öre) en man eller en kvinna från hvarje
gård möta hos åldermannen, och nu hade gubbatrollen
tänkt ut detta hyss för att narra byns kvinnor att
slänga allt ifrån sig och ränna dit. Midt i hela
roligheten kommer så denne urminnesherren.
«God dag!» säger han, liksom litet blygsam vid
att komma i så stort lag. »Jag har fått anvisning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
