Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urminnessamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkvärdiga horn?» säger så studenten, som aldrig tänkte, att
andra nöt än fäkreatur kunna ha sådana tingestar ute
bland bönder, fast han nog kände till dem bland högt
och lärdt folk, och nu blef där ett grin och ett flin,
värre än om det varit på en marknad och man stått
och glott på pajas. Men åldermannen tog till att svärja
och hans kvinna till att pyla och tjuta, så
urminnessamlaren begrep, att här menades annat än
museumshorn, och han blef illa förlägen och tänkte som det
var, att Gissle gjort prismadonter för honom i
tjärbacken. »Här är nog ingenting, som passar mig», säger
han då liksom skamfilad.
»Jo», säger då Vyste-Neils, »är det fråga om
muserum, så har jag en del gamla rötter, som just kunna
höra dit.».
»Rötter? Hvad för rötter?» frågar
urminnesstudenten, som nu ville akta sig att gå prestaf mera.
»Ja, kommen nu först allihopa, så gå vi in i stugan
och tala vidare! Var så god, herr student! Var så bra,
stig på och kom in och ta ett glas, så klarar det sig»,
säger då åldermannen. Se, saken var, att Leseltboarne
inte kunde få för sig, hvad studenten menade, och han
förstod ej deras talespråk, så det gick omkring i
kalotten för dem alla.
»Skål, herr student!» börjar så Vysten när de
tagit sig en ny knapp i västen. »Förstår han sig på
gamla rötter? Kanske han är en af dem, som går
omkring och läser öfver dem?»
»Här finns många slags rötter, såsom gren- och
pålrötter» — börjar den utlärde stockholmaren på sitt
språkmål.
»Mina ä’ bokrötter, tänker jag», menar Vysten,
»för de drogo först af med mina ’Brinnande Offerböner’,
och se’n togo de, pina dö, mina glasögon» —
»Rötterna?»
»Ja, just rötterna, och inte kan jag begripa, hvad
de skulle med glasögonen, om de inte ä’ fasligt gamla
rötter, som inte kunde läsa prent utan glasögon», säger
så Vysten och ser så räfvapolisk ut i ögonen, så
urminnesstudenten lofvade sig själf, att han skulle ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>