Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lurade slättbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begripa, att det bara kom an på priset. Därföre bjöd
han en tämligen bra slump pengar för den där
målaren. Men då göingen inte var nöjd med budet, utan
berömde räfvens många dygder, lade slättbon till på
summan, så det vardt handel af.
»Men hur skall jag nu bära mig åt med
fåramålaren?» frågade slättbon, när han fått räfven.
»Du skall bara stänga honom inne i fårahuset
och låta honom vara i fred där i fjorton dagar, så får
du alla dina får målade med den grannaste röda färg
en vill se. Han är icke granntyckt med kosthållet, utan
håller till godo med den föda där finns», upplyste
göingen, och ingen kan skylla honom för, att han for
med lögn.
Handeln var nu uppgjord, göingen vandrade till
sin hemort, och slättbon släppte räfven in i fårahuset,
stängde väl till dörren och gick sedan in till sin kvinna
och sade henne, hvilken god handel han hade gjort
med en dum göing, som var så pengagalen, att han
för skäligt pris sålt sin fåramålare åt honom.
»Ja de göingarne, de kräma och handla med all
ting, de magre stackarne! Det blir en bra vinst för oss,
far, att få våra hvita får målade högröda; det förlorar
färgaren på», sade slättbons hustru nog så glad.
Hon tyckte dock, att tiden blef lång innan hon
fick se fåramålarens arbete, och därföre kunde hon ej
styra sig längre än till åttonde dagen, och så tittade
hon genom dörrspringan in till fåren.
»Det går bra med arbetet, far! Jag ser redan något
rödt och grant!» ropade hon till sin man, och båda
voro glada åt att ha en så bra handtverkare helt och
hållet för sig själfva.
Men när de fjorton dagarne voro förbi och de
öppnade fårhuset, voro både får och fåramålare borta;
endast några blodiga skinn lågo där, och ett hål i
lerväggen visade, hvar målaren tagit sin utgång.
»Har nu inte den förbannde långe göingen lurat
mig! Det skall han hafva på tröjan för!» sade slättbon
arg, så han var nära att spricka, för han var bra tjock,
kan en tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
