Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göingedrängen och smålandskäringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lofvade smeden, och när käringen väl var utom
smedjan, smög drängen sig ner från loftet och sprang hem,
och så låg han i god ro i sin säng, när hon kom in
i stugan.
Morgonen efter passade drängen på smeden, och
när han hade satt käpparna som vägmärke till sin
huggplats, så flyttade drängen dem, så de ledde dit,
där han och smålandsbonden skulle fälla träd.
När det då led mot middag, bakade käringen en
god äggkaka för smedens räkning, men åt mannen och
drängen rörde hon i hop den simplaste mat hon kunde,
och så knöt hon allt i en korg och gaf sig åt skogen.
Här fann hon käpparna och följde dem, men blef inte
litet häpen, när hon kom fram till sin man.
Han blef riktigt nöjd med den sköna äggkakan,
och så var han som andra god, när han var mätt, och
sade till drängen, att han skulle bära det, som hade
blifvit öfver, bort till smeden, som fällde träd ett stycke
längre bort i skogen.
Drängen han lade kakstycket på en skifva bröd
och gick; men under vägen åt han upp kakan och
bröt brödet i bitar och strödde det på marken, och till
smeden sade han, att mannen hade fått reda på
käringens påhälsning i smedjan, och nu var han så
rasande, så han ville komma och slå ihjäl smeden.
Smeden blef rädd, men han hade hört af
käringen, att drängen inte var riktig i hufvudknoppen, och
därför ville han vänta en stund och se, om han farit
med sanning eller lögn.
Emellertid kom drängen springande med anden i
halsen tillbaka till husbonden och skrek, att smeden
hade fått ett träd öfver sig. Mannen fick ta sin
järnstång och välta undan det, sade han. Bonden fick fatt
i järnstången och till att springa. Men när smeden såg
det, så tog han på sitt vis till benen och försvann, så
att när bonden kom fram till platsen, var den tom.
»Då har han redt sig själf», sade drängen.
När de nu vände om till sin egen huggplats, fick
bonden se brödbitarna och blef efter för att plocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
