- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
95

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästens Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men när han fick tänkt sig om, visste han nog, hvad
han skulle tro om Pers underverk. Likväl teg han, ty
det var, som Per sade, han var för fet till att tåla att
bli arg med något besked.

Till sist blef likväl Per rent för mustig, så prosten
lät honom flytta. Då tog han sig tjänst hos en
slättbobonde, som kände till hans upptåg. Första dagen
stod Per i logen och tröskade, men andra morgonen
sade han sig (vara) sjuk.

»Hvar har du (det) värst, Per?» frågade honom
själfva husbonden.

»I halsen, så jag borde nog ha något varmt att
hälla ned», säger den styggen, som låg och var lysten
efter ölsupa med sött uti, eller också till en hjärtans
god brännvinsglögg (glödgadt brännvin).

»Ja, du måste ha något, som kan uppmjuka»,
menade husbonden och gick tillbaka till stugan. Litet
efter kom han igen till Per med ett lerkrus i ena
handen och en ny riskvast eller lime bak ryggen.

»Se här, stackars Per, tag du och drick detta, ty
det uppmjukar godt», säger slättbon mycket medlidsamt.

»Jag tycker det luktar talg!» menade Per, resande
på sig i sängen.

»Det skall det också, ty jag rörde bra i det heta
drickat med talgljuset; det är detta, som skall
uppmjuka halsen», underrättade husbonden honom.

»Jag menar, jag har det värst i rygg och skuldror,
när jag rätt känner efter», jämrade sig det leda lifvet,
ty han såg icke kvasten bakom slättbon, skall jag
säga oss.

»Det menar jag med», säger då denne, »därför tog
jag med mig något, som uppmjukar på dessa ställen.»

I detsamma högg han prästens Per med näfven
tvärs om nacken, lade honom framåtböjd i sängen och
limmade så upp honom, att han från denne dag var
så len och mjuk, så (att) slättbon aldrig (hade) haft
bättre dräng i hela sin tid.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free