Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
direkt tog varningen åt sig, ty det var dock en gammal
sägen, att »violetta frun» aldrig visade sig med
barnet på armen, utom då hon ville antyda att en
Ättensköld stod i fara att fläcka sin vapensköld genom
giftermål med en vanbördig. Hon hade visat sig för
fröken Beata kort innan grefve Karl gifte sig med
köpmansdottern — men min mor var ju blott en fattig
trädgårdsmästares dotter och nu tjänarinna hos nådig
fröken; hur skulle hon väl kunna våga tänka, att den
stolta ättens eget familjespöke vårdade sig om henne?
Fröken Beata talade aldrig med min mor om annat
än det som rörde barnets vård, och höll henne på ännu
längre afstånd från sig än de öfriga tjänarne; en följd
af »borgargrefvinnans» vänskap för den unga flickan.
Häraf kom det sig, att nådig fröken ej fick höra
något om denna nattliga syn eller anade något om den
nya fara, som hotade familjen, förr än grefve Maurits
en vacker dag, tre månader efter sin hemkomst till
Ättlinge, förklarade sin syster att han ämnade
upphöja Gunillas sköterska till grefvinna Ättensköld.
Hvilka medel fröken Beata använde för att förmå
sin svage bror att resa till Paris två dagar efter denna
förklaring, kände blott de själfva. Under dessa två
dagar bevakade hon de två älskande på det
omsorgsfullaste; men grefve Maurits lyckades dock att under
den sista natten med hjälp af en trädgårdsstege få sin
älskade ut ur borgen.
Smärtan öfver den förestående skilsmässan kom
dem båda att glömma sig, och då grefven vid
morgonrodnadens första skimmer lyfte sin gråtande älskarinna
upp på sin skuldra, på det hon skulle få fotfäste i
fönsterkarmen, svor han henne en ed, att hon eller
ingen skulle blifva hans lagliga maka. Men då han
vid frukostbordet mötte sin stränga syster, svek honom
åter modet; den beramade resan ägde rum, och då
han ändtligen återvände, hade min ankomst till
världen omöjliggjort min mors upphöjelse till grefvinna.
Hvarken hon eller grefve Maurits satte numera
giftermålet i fråga. Men grefven mindes sin ed att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
