Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket de olycklige makarna nedbäddat i en kista, i hopp
att fadern efter några timmars förlopp skulle kunna
återvända och föra det ur borgen och i säkerhet hos
en närboende pålitlig bondhustru, låg nu dödt i kistan.
Förtviflad tryckte den unga modern det lilla liket
till sitt bröst, ilade halfklädd som hon var upp i
tornrummet, från hvars altan hon störtade sig i
slottsgrafven. Hennes make dog vansinnig.
Hvarför skulle nu hennes ande visa sig för mig,
liksom för min mor, kort innan en ung grefve
Ättensköld skulle anlända till sina fäders borg? Grefve Axel
var ju ej mer än sjutton år, hvad brydde jag mig väl
om en sådan gosse? Vid de fester, som under de
senaste åren firats på Ättlinge, hade mången ståtlig
kavaljer hunnit hviska smickrande ord till »fröken Gunillas
sköna spegelbild», som fick uppehålla sig i
serveringsrummen, så vida ej damerna sörjde för att jag ej
fick komma ur toalettrummet.
Sedan jag, efter denna genomvakade natt, klädt
nådig fröken, befallde hon mig stanna hos sig, emedan
hon hade något viktigt att säga mig. Därpå ringde
hon och lämnade en biljett åt den inträdande betjänten.
Då denne åter aflägsnat sig, delgaf hon mig kort och
godt, att den unge inspektoren af henne blifvit utsedd
till min make, och att han själf om ett ögonblick skulle
infinna sig, för att erhålla mitt ja.
Allt för bestört att kunna tala, stirrade jag endast
på henne, oviss om jag hört rätt. Min tillämnade
fästman var son till aflidne inspektor Granberg, och jag
visste att hans, moderns och fem oförsörjda syskons
framtid helt och hållet berodde af fröken Beata. En
aning om, att den unge mannen blifvit befalld att gifta
sig med mig, ökade den allt mer och mer uppstigande
harmen mot den befallande damen. Där blef dock ingen
tid till invändningar, ty Granberg stod redan ödmjukt
bugande inför sin fruktade härskarinna.
»Jag känner hans ärende, Granberg», började fröken
Beata, då den likbleke mannen sökte framstamma några
ord. »Se här hans fästmö Lena Björk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
