- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
24

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löjtnanten menade Granberg! Ack nej, vi äro båda
lika olyckliga, ty han håller af en annan flicka, och
jag...»

»Och ... och Helena, hvem håller hon af?» Han
såg mig in i ögonen.

»Af ingen — jag tillhör ingen klass, har ej något
hem, ej ens ett namn; hvem skulle väl hålla af mig?
Jag bryr mig ej heller om någon».

»Men du gifter dig med inspektoren?» frågade
han häftigt.

»Nej, förr rymmer jag eller kastar mig i
slottsgrafven».

»Rätt så! Till ett giftermål skall man ej låta tvinga
sig. Fröken måste gifva efter»...

»Fröken gifva efter!»...

Detta utrop sade honom mera än en hel
lefnadsbeskrifning.

»Men hvad kan hon väl egentligen göra?»
frågade han.

»Sätta mig in i spökrummet», svarade jag rysande.

Han log.

»När fröken kommer hem, skall jag utbe mig som
en nåd af henne att få min bostad där, så blir du
åtminstone för en tid befriad från en dylik hotelse».

»Ville löjtnanten verkligen göra detta?» frågade
jag med största beundran för hans mod. Han log åter
och nickade bekräftande.

Då fattade jag ödmjukt hans hand och ville kyssa
den. Häpen drog han den ur mina båda.

»Helena, vi äro ju nästkusiner!»

Han öppnade sin famn och jag låg vid hans bröst.

»Gå nu, stackars barn», hviskade han och kysste
min panna». Jag skall vid tillfälle tala med fröken
om din ställning».

Jag återvände till Gunilla för att säga henne, att
Filip tagit det hela för ett oskyldigt skämt. Hon hörde
mig knappt, utan bad mig blott gå upp i tornet för
att se, om ej nådig frökens vagn syntes; för första
gången längtade hon efter den stränga fasterns
närvaro. »Jag vet ju ej, om jag vågar låta servera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free