- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
30

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gunilla såg upp, deras blickar möttes; en sekund
släppte han åran. Då hejdade han sig åter: »Visan!»
sade han och dref ekan fram med ett väldigt årtag.

Jag började åter:

"Liten hafsfru sitter på hvitan sten
och torkar i solen sitt hår:
en glimmande fiskstjärt är hafsjungfruns ben,
med den hon i vågorna slår.

De guldfiskar leka på böljetopp
och lyssna till hafsjungfruns sång;
ur vågen de sticka små hufvuden opp,
hon sjunger vid böljornas gång:

’Lef väl för evigt, du gröna jord!
Lef väl, du yngling så skön!
På hafvets botten jag arma bor
och gråter för dig i lön.

Du kunde mig gifva en evig själ
och salighet med dig hos Gud,
men nu du skälfver för fjällen väl
och hör ej mitt klagoljud.

Till domedag jag nu simma får
och gråta för dig i lön,
till slut jag dock utan dig förgår.
Lef väl, du yngling så skön!’


Nu kastade åter slottet sin svarta skugga öfver
vattnet. Gunilla ryste och svepte schalen kring sig.

»Det är underligt svårmodiga visor Helena sjunger
i afton», sade Filip.

»Jag förekommer mig själf som en hafsfru — jag;
är ju hvarken fågel eller fisk»...

»Näst sista raden borde väl rättas så: ’till slut
jag utan dig skall förgås», afbröt magistern, men han
blef själf afbruten därigenom att ekan tornade mot
stranden. »Jag får nog gömma språkundervisningen till
i morgon», sade han muntert och hoppade i land samt
räckte Gunilla handen. Hon hade stigit upp på kanten
af ekan, denna vickade till och Gunilla slog båda
armarne om magisterns hals.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free