Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Helena, hon ... hon ville träda emellan Ludvig
och mig!» snyftade Gunilla och tryckte sig fastare
intill magistern. »Men jag trotsar henne, faster — hela
världen!» fortfor hon med feberaktig häftighet, medan
hon häftigt skälfde i hans famn.
Seldén hviskade ömma, lugnande ord till henne,
försäkrade henne att den förmenta synen endast varit
en synvilla och bad henne förlita sig på hans kärlek
och hoppas på framtiden. Filip yrkade på att han och
Seldén skulle leda henne in. Gunillas syn tycktes hafva
gjort ett djupt intryck på honom.
»Vore det ej bättre att du lämnade Ättlinge?»
hörde jag honom hastigt hviska till Seldén». Här
förestår starka brytningar...»
»Jag tänker kämpa om min och hennes lycka med
ärliga vapen och låter ej fegt skrämma mig af spöken;
gör du på samma sätt, om ...» Han afbröt och vände
sig stolt bort från den något bestörte ädlingen.
»Ja, lycklig den, som fast tror att målet är värdt
en ärlig kamp», mumlade Filip.
Vi kommo obemärkta in i slottet och till våra rum,
men följande dag måtte nådig fröken i våra bleka
ansikten och tankspridda miner hafva läst mera, än vi
önskade, ty då Gunilla i skymningen ville gå ut i
parken, slöt nådig fröken sig mot vanan till henne,
fastän Filip stod vid den unga frökens sida.
»En varmare schal åt nådig fröken!» ropade Filip,
då han fört den stolta damen ned för trappan».
Helena! — nå, hon hör ej — Luften är fuktig och kall,
jag skyndar tillbaka!»
Jag förstod att detta var en förevändning för att
få säga mig något, därför drog jag mig skyndsamt in
i nådig frökens sängkammare.
»Varna Seldén, att han ej kommer i parken i
afton och följ du Gunilla dit i morgon klockan fem ...
Säg henne, att han väntar henne där... Vi måste alla
fyra tala ostördt med hvarandra ... Vet du händelsevis,
Helena, om din mor blef kyrktagen?... Nå, du vet
det ej, men det kan dock lätt utredas. Du är en skön
flicka, äfven i denna förhatliga dräkt — kanske det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
