Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock varit bäst för oss båda, för oss alla, om jag aldrig
sett dig i en annan!»
Häftigt slöt han mig till sitt bröst, men då jag
slog armarne fast om hans hals, bleknade han och slet
sig lös.
»I morgon!» hviskade han och ilade ut med schalen,
som jag kastade öfver hans arm.
Seldén återvände kort därpå med grefve Axel från
en promenad och jag skaffade mig skyndsamt tillfälle
att framföra varningen samt underrätta honom om,
att vi alla fyra följande morgon skulle mötas i parken.
»Har unga fröken bestämt detta möte?» sporde
Seldén med mörk blick.
Jag skyndade mig att förklara sammanhanget.
»Jag vill, jag måste tala vid henne», sade han,
»därför må det denna gång vara så, som Filip vill;
men säg fröken Gunilla att jag aldrig, hända hvad
som helst, skall bedja henne om något, hvaröfver hon
behöfver rodna inför sin faster...»
»Å, hon blir ej ond!» afbröt jag leende.
»Var så god och döm ej Gunilla efter — Lena
Björk!» brusade han upp.
Jag förstår ej än, hvarför han blef så ond, då jag
i all välmening sökte uppmuntra honom. Han lugnade
sig dock strax och såg med ett vemodigt leende på
mitt förvånade ansikte.
»Stackars hafsfru, utan själ!» mumlade han sakta.
»Hör, jungfru Lena, månne nådig fröken tillåter ett
giftermål mellan jungfrun och — löjtnant Filip
Ättensköld?»
»Ett giftermål!» sade jag häpen. «Nej, aldrig i
lifvet! Det var ju af fruktan för att han skulle tycka
om mig, som hon förlofvade mig med Granberg dagen
efter den natt, »violetta frun» visade sig för mig!»
Han såg helt bestört på mig, därpå vände han
sig bort.
»Stackars flicka — jag måste tala vid Filip. Som
det nu är, kan ofärd drabba oss alla!»
Då jag kom ut i förstugan, stod grefve Axel där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
