- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
34

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han såg något förlägen, men ännu mera skadeglad
ut. Jag trodde att han åter af sin lärare fått någon
tillrättavisning, ty grefve Axel älskade långt mera
att drifva omkring bland torparne i skog och mark
och tyrannisera stallpojkar, arbetare och betjänter, än
att sitta vid boken och underkasta sig sin allvarlige
lärares befallningar. Kunde han ha lyssnat? Nej, dylikt
ansågs ju vanhederligt för en ädling. — Af mig och
mina likar kunde man dock ej vänta bättre seder.

För första gången föll det mig in att undra på,
om Seldén verkligen trodde att han kunde få gifta sig
med fröken Ättensköld, och jag log för mig själf när
jag tänkte på hans fråga till mig. Hade jag då
någonsin tänkt på att blifva löjtnant Filips eller någon
annans hustru? Man kunde väl ändå få lof att tycka
om en man. Omedvetet gnolade jag:

„De guldfiskar leka på böljetopp och.
lyssna till hafsjungfruns sång“.


Följande morgon vid fyratiden väckte jag
hushållerskan genom att klaga öfver hufvudvärk och illamående.

»Upp med dig då och ut i friska luften!» svarade
hon vresigt. »Nyckeln till bakdörren hänger här öfver
sängen».

Därmed vände hon sig mot väggen, och belåten
med att ha erhållit hennes befallning att gå ut, klädde
jag mig skyndsamt och ilade försiktigt till Gunillas
rum. Solen var ej ännu uppstigen; i trappor och
korridorer rådde djup skymning. Mitt forna rum innehades
nu af Gunilla; löjtnant Filip hade icke ens första natten
fått bo där; nådig fröken sände honom genast om
aftonen ned till de andra herrarna i flygelbyggnaden.

Det gällde nu att vara försiktig, ty jag skulle ju
nästan in i drakens håla. I strumplästen ville jag
skynda förbi nådig frökens dörr, då jag plötsligt stötte
omkull tvänne rörstolar, som blifvit ställda midt i
gången. Förskräckt gömde jag mig bakom en pelare
och lyssnade för att få veta om bullret väckt nådig
fröken; men då allt blef tyst, trefvade jag mig fram
till nästa dörr, där Gunilla fullt påklädd väntade mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free