Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi få se vid frukosten», sade hon, »hvad faster
förmår emot Ludvig och mig».
I detsamma inkom betjänten med Gunillas frukost
och underrättade tillika, att vagnen om en halftimme
skulle vara framme.
»Alltså får jag ej säga farväl till Ludvig», sade
Gunilla, då betjänten aflägsnat sig. »Helena, hälsa
honom, att hvad faster än må säga eller göra, så blir
jag honom trogen in i döden och bed honom skriftligt
säga mig, hur samtalet aflopp. Du kan lämna mig
brefvet, ty jag anar att Ludvig och jag hädanefter
ej få många ostörda ögonblick. Men blott jag vet att
han är mig nära, kan jag fördraga allt».
Hon satte sig ned till frukosten, men plötsligt
bleknade hon vid en ny tanke och sprang upp från bordet.
»Helena ... om han skulle ... vara ... borta, när
jag återkommer!» frampressade hon med skälfvande
läppar. »Då, Helena, följer jag honom, ty här kan jag
ej mera lefva sedan han är borta...»
En klocka ringde; den manade att skynda, och
snart sutto de två damerna tillika med Filip i vagnen,
som rullade bort. Seldén syntes ej till, men grefve
Axel nöp mig i armen, där han stod bakom mig på
trappan, och sade med skadeglad min:
»Nu få ni alla betaldt för gammal ost: Gunilla
för det hon skall ärfva faster, magistern för det, han
trott sig vara herre öfver mig, och du för det du
narrade mig att kalla dig syster och kyssa dig ... Filip
hittar jag sedan!»
Jag var allt för häpen för att kunna svara, och
skrattande gick han ned på gården, just som Granberg
hastigt sprang i schäsen.
»Jag önskar honom lycka, Granberg!» ropade Axel
hånfullt.
Granberg vände sig med synbar förvåning om,
men Axel försvann i en förstuga och schäsen sattes
hastigt i gång.
En timme senare bad betjänten mig komma ned
till magistern.
»Axel har visst hört af talet om vårt möte i parken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
