- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
45

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Låt vagnen köra fram!» befallde Axel genom
den flux slutna dörren. »Lena får lof att åka ut, om
det roar henne!»

»Nå, honom har Helena då fått mjuk!» hviskade
betjänten, »men är det verkligen blott för att visa
honom trots, som hon vill ut och åka i jaktvagnen?»

»Det där tiga vi med. Då du ingenting vet, kan
du ej ställas till ansvar!»

Jag skyndade mig in, packade mina saker, lade
magisterns blommor i Gunillas bönbok och stod färdig
att för alltid lämna mitt barndomshem. Då kom jag
plötsligen att tänka på, att fröken Beata, som skrämt
mig med att hon var min »lagliga förmyndare», kunde
låta återföra mig till Ättlinge samt möjligtvis tvinga
mig till giftermål med Granberg genom att stänga mig
inne på spökrummet. Samma trots, som bjöd mig att
tukta den unge grefven, dref mig nu till att bjuda
själfva fröken Beata spetsen. Jag gick in i hennes rum,
satte mig vid hennes eget skrifbord, sökte ut hennes
finaste postpapper och skref ett bref till henne, hvari
jag hotade att för hela världen omtala min verkliga
börd samt fröken Beatas tyranni mot mig, i fall hon
efterspanade mig. Tydligt lät jag henne veta, att hon
»lagligen» icke hade med mig att göra.

Ej en människa, utom kusken, syntes till, när jag
lämnade Ättlinge, och jag skulle trott slottet vara tomt
och öde, om jag ej vetat att endast fruktan för grefve
Axel hindrat betjäningen från att uttrycka sin
tacksamhet för det jag grundligt näpst den stormodige
ynglingen.

Mitt hopp var att upphinna Seldén och taga hans
löfte om skydd i anspråk, men då vi kommo till
gästgifvaregården, var han redan rest. Drängen, som körde
för mig, låtsade tro att jag reste i fröken Beatas
ärenden; jag ägde tillräckligt penningar; han hade minst
tre och en half dagar på sig, innan fröken Beata kom
hem och gjorde därför inga svårigheter vid att skjutsa
mig ända till Lund, min resas mål.

Jag tog in på ett den tiden mycket bekant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free