Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det jämförelsevis lätta arbetet med Axels och
Gunillas undervisning hvila ut och hämta krafter efter
sina ansträngande göromål vid universitetet.
Innan fru Seldén hann få af sig kapotten, hade
Gunilla gråtande och skälfvande kastat sig i hennes
armar.
»O, förakta mig ej! ... Stöt mig ej tillbaka!» bad
hon snyftande och lindade sina armar kring gummans
hals. »Jag är en stackars föräldralös flicka — jag ägde
blott Ludvig, som höll mig kär. Med svek skilde man
oss åt; jag vet nu att han ej har glömt mig ... O,
moder, moder, låt mig få blifva hos dig, tills han,
kommer! Du vill ju beskydda mig, liksom du värnat
om Hele ...» Hon afbröt sig förlägen och gömde
ansiktet vid fru Seldéns bröst.
Filip och jag växlade ofrivilligt en blick. Jag förstod
att han sagt Gunilla något om mina nya vänner.
Fru Seldén smekte och lugnade Gunilla samt satte
henne därpå mildt ned i stolen.
»Låt mig först få af kapotten innan vi talas
riktigt vid», sade hon med antaget lugn. »Nu skola vi
först och främst ha in en ny brasa, så skola vi äta
en bit ... Sitt ned, herr löjtnant! Jag känner ju er
sedan gammalt. Hur kunde ni båda komma bort från
bröllopet, och hvar hålla herrskapets hästar och vagn?
Jag förstod ej rätt Lenas berättelse.»
»Vi hafva ej kommit hit till sammans», förklarade
Gunilla i ödmjuk, afbedjande ton. »Tidigt på
morgonen gick jag till fots från Malmö, men vägen var
glatt, ojämn och besvärlig, jag blef snart trött, och då.
dagen grydde vek jag af mot en sidoväg och kom till
en mindre bondgård. Jag uppgaf mig vara en resande
fru, som under natten ankommit till Malmö med ett
fartyg, och som tagit skjuts för att resa till Lund, där
jag hade släktingar; men skjutskarlen hade varit grof
och hästarne så oregerliga, att jag låtit sätta in mina
saker i en större gård. I förskräckelsen hade jag
beslutat att fortsätta resan till fots. Jag stannade i detta
mitt aflägsna gömställe tills skymningen inbröt, då
mannen skjutsade mig hit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
