Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räddas. Ludvig skulle ej förlåta oss, om vi handlade
så, att han behöfde blygas för sin fästmö. När du
kommit ur sängen, kan du i största hast skrifva några
rader till honom; mycket behöfs ej, ty jag skall säga
honom allt. Du vet nog att en osanning föder många
sådana; nu måste du inför landshöfdingens familj
gälla som sömngångerska och för öfrigt i dag bevista
efterbröllopet ... Filip säger dig allt det andra under
färden. Låt mig nu se, att du gör allt hvad du kan
för att ingen fläck må häfta vid det aktade namn, du
en dag som min sons hustru skall bära! Så snart
Ludvig kommer hem, besöker han din faster».
Gunillas händer och läppar darrade, hon förmådde
ej svara eller hålla kaffekoppen, men ingen tanke på
motstånd uppstod hos henne. Då hon var klädd och
hade skrifvit sitt bref, öfverfölls hon af en nervös frossa,
och de länge tillbakahålla tårarne frambröto.
»Låt mig få följa med henne!» bad jag.
»Ja, det blir väl bäst», sade Filip. Gumman
samtyckte, och snart sutto vi i den täckta vagnen samt
rullade bort genom gatorna ut på landsvägen mot
Malmö.
Kölden hade gjort den annars djupa vägen hård
och skjutsbonden visste att han fick dubbel betalning,
om vi kunde vara i Malmö innan det blef full dager,
och dit kommo vi äfven. Madam Lind mottog oss,
utan att göra en enda fråga; hennes ena rum var
uppvärmdt, en säng stod bäddad med fina, rena lakan,
men Gunilla vägrade att lägga sig. Hon hade ej talat
ett ord under hela färden, i hennes blick lästes en
fast beslutsamhet, och då Filip ville gå för att hos
fröken Beata anmäla hennes ankomst, sade Gunilla:
»Säg faster, att vid det första förebrående ord,
jag får höra, vänder jag mig till landshöfdingen och
upptäcker allt. Jag skall bevista fästen i dag, därför
att Ludvigs mor bedt mig göra det, men faster må
akta sig för att spänna bågen för starkt, ty jag torde
hafva lika fast vilja som hon, äfven om jag ej brukar
den till att döda mitt hjärta».
Filip gick, och skakad af en stark frossbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
