Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad hvar det? Hur är det?» frågade jag helt
darrande utan att förstå orsaken till min sinnesrörelse.
Han spratt till och flög upp från stolen.
»Hon var här ... hon fördes, bars af solstrålarne!»
sade han häftigt och afbrutet.
Hans blick föll nu på mig, han sansade sig, strök
sig öfver pannan, och satte sig ned på stolen.
»Jag måste hafva drömt», mumlade han och tillade
högt: »Vill du slå i kaffet, Helena! Sätt dig så ned
och berätta mig ännu en gång om hvad Gunilla ...»
Han afbröt sig plötsligt ...» Nej, jag måste bort, resa
genast! Det förefaller mig, som om hon i högsta
ångest ropade på mig, och nyss stod hon här midt i
solljuset och vinkade mig ... Det var naturligtvis en
synvilla, frammanad af min häftiga längtan, men jag
kan icke stanna».
Han tömde hastigt kaffekoppen och tog på sig
reskläderna. Efter en kort förklaring och ett farväl
till sin mor, störtade den annars så lugne
vetenskapsmannen i vild fart nedåt gatan i riktning åt en
hyrkusks gård; jag följde efter, bärande hans nattsäck,
den han i sin oro och brådska glömt.
Vi skulle förbi medicine professor Z:s hus. Här
stod en täckvagn, förspänd med ett par hästar, som otåligt
skrapade gatstenarna med sina fina hofvar; på
kuskbocken satt den livréklädde kusken från Ättlinge. Seldén
stannade ett ögonblick som träffad af blixten, därpå ökade
han stegen och stod snart vid vagnen. Den var tom.
Seldén var i begrepp att göra kusken en fråga, då
professorn resklädd syntes på trappan. Vid anblicken
af Seldén sade han i tillfredställd ton:
»Nå, ändtligen måste gamla fröken gifva med sig
och sända eder bud! Sitt upp, sitt upp, vi hafva
sannerligen ingen tid att förlora. Gifve Gud detta medel
ej måtte komma för sent!»
Jag hann knappt kasta upp nattsäcken till kusken,
förr än vagnen for af, fortare än det nu för tiden är
lofligt att köra på gatorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
