Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Svens Sven. (Rönnebergs härad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sven Svensa Sven kom till världen i sällskap med en
bror, som det ovisst, hvad namn han har. Därför blef
det galet för den andre allt ifrån begynnelsen.
Saken var nämligen den, att midt emot Sven
Svensson i Brödarp bodde Hans Andersson, och ett stycke
af hans bästa åker låg intill uppkörsvägen till Sven
Svens gård, så att det var omöjligt att hålla kreaturen
därifrån, när de skulle drifvas från och till betet. Sven
Svensson hade mången gång bjudit nabon granna
pengar för åkern; aber nix: Hans Andersson slog sig
i backen på, att han skulle själf behålla just den åkern,
om han också skulle gå naken ifrån hela den öfriga
gården.
Men detta var, innan någon af dem var gift, och
de begge gingo och koxade på nämdemannens Boel;
när hon så gifte sig med riksdagsmanssonen och Sven
och Hans togo var sin kvinna utanbys ifrån, började
där talas om förlikning. Det var nog de båda
kvinnorna, som väckte frågan, för se, deras hönor hade
fått ovanan att värpa i en och samma buske vid den
där åkern, och när inte hönsen ville sluta upp med
detta umgänge, så måste också kvinnorna hålla fred
för äggens skull.
Och så blefvo också männen goda vänner, gingo
till hvarandra och drucko toddy samt spelade
tvåmanstolfva om ett runstycke, samt hängde ihop som
ärthalm på både kyrkostämmor, rusthållsmöten samt
då den nye prästen, den nya barnmorskan och
riksdagsman skulle väljas. Under denna tid blef det aldrig
fråga om den välsignade eländige åkerlappen, fastän
Sven Svenssons kalfvar hvar eviga dag dansade
»melevett» på den.
Men så ville det sig inte bättre, än att Hans
Andersamora en dag blef bjuden till
herrgårds-inspektorens fru, och där blef hon så illa galet lysten efter
kalkoner, så hon till och köpte sig en höna, för det
var fram på våren, när de börjat värpa. Hade hon
nu bara sagt detta här till sin nabokvinna, Sven
Svenskan, så hade det aldrig gått, som det gick, men hon
hade blifvit »stor i kräfvan», för det hon ensam var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
