Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Svens Sven. (Rönnebergs härad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuden till inspektorskan, och så tyckte kvinnan, att
hon inte behöfde skrifva annat folk på näsan, att hon
hade en kalkonhöna i hönshuset. Något skulle man
då verkligen ha lof att ha för sig själf, utan att andra
genast skulle skaffa sig likadant.
Hur det nu var eller inte var, så hade likväl Sven
Svenskan fått »sprackan» — fått nys om — på
kalkonhönan i nabogården, och en kan ju tänka, att hon
tyckte det var ledt att se sådan falskhet och svek hos
Hans Anderskan. Hon var dock ej den kvinna, som
sadlade i dag och red i morgon, utan innan en katt
visste om’et, hade hon en den grannaste kalkonhöna
i gården. Och icke nog med att hon hade henne där,
men för att nabomoran genast skulle få se hönan, så
släpptes hon ut på vägen, och så fick också det sjåpet
lust att värpa i den där pilbusken vid åkern.
Nu ville dock Hans Andersonskan visa, att det var
hon, som först bringat kalkoner till byn; därför skulle
hennes höna också ut och sola sig, och hvad där nu var
eller inte var vid den välsignade pilbusken, så är det
säkert, att dit skulle alla hönsen för att värpa, och
dit gick nu också Hans Anderskans kalkonhöna. Nu
blef där en äggröra, så fattiga bönder kunde gråta åt’
et. Ty se, den ena kalkonen var svart och den andra
gulhvit, men alla äggen voro lika hvarandra som bär,
och dock ville kvinnorna ha hvar sina af dem, som
funnos under busken.
Detta var galet nog, men det blef väl värre, då
Sven Svenskans gamla, vidlyftiga höns-höna, som
alltid låg ut sina kycklingar i smyg utom hus, en
vacker dag kom fram med en svart- och gulspräcklig
kalkonunge, den ende som detta år kom fram ur de
ägg, som vållade att nabokvinnorna nu tittade så snedt
på hvarandra liksom hönsen i regnväder.
Hvem rådde nu om den skatbrokige kycklingen?
Hela byn delade sig i två partier för hans skull;
presten bad Hans Andersson sälja både jordlapp och
pilbuske till nabon, och han föreslog Sven Svenskan, att
hon som likköp skulle åt grannmoran afstå den usle
kalkonkycklingen. Men ingen af kvinnorna tog reson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
