Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Svens Sven. (Rönnebergs härad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han då till och bär sig åt, som om han velat kränga
hela likklädseln öfver hufvudet. ’Jag är inte mera bror
till mig själf, än kalkonkycklingen, mor vet —’
»Men då blef jag så haj», fortfor Hans
Anderskan», att jag inte kunde höra mera, utan bad den
döde tvillingen, som nu är mäst lika lång som den
lefvande, att gå hvart han ville, bara han inte kom
mera till mig och inte for allt för illa med den arma
tösen. Och så försvann gasten genom hennes
kammardörr, men jag vågade inte tala om synen för Hans,
förr än det var ljus dager».
Se, detta har Koppe-Kerstin regalt från moran själf.
När nu Sissas betänketid var slut, kom den
lefvande tvillingastackaren igen för att fria till henne.
Men nu måste Hans Anderskan bekänna kort. Och så
fick Sven Svens Sven veta, att det var han, som var
död och begrafven för tjuguett år sedan och gick igen
och gastkramade Sissa, så hon var rent blekblå i
synen, det arma tösalifvet.
Då blef Sven, som om han hade varit hängd och
nedskuren, för de glömde ju rent att säga den enfaldige
stollen, att han var Sven Svens Hans och hade
lifhanken i bevar, som en annan köttslig människa.
Han kom, bevars väl, till lifs igen, men han
pratade, som han varit död, sa’ Hans Andersson, som
red i fyrsprång på brudgumshingsten efter prästen.
Sven Svenskan körde sin man efter barnmorskan, som
först förbytte tvillingarne, för nu skulle här utredas,
hvilken af dem som var lefvande eller död, kan en
väl begripa.
Snart kom prästen från ett håll, barnmorskan från
ett annat och den gamla barnpigan från det tredje.
Och där blef en träta om ägg, kalkoner och tvillingar
emellan de tre och båda nabofolken, så det var lyckan
mer än konsten, att de inte pratade och skreko ihjäl
den tvillingen, som låg i sängen och bara bad att få
veta, om han var död eller lefvande, om han var Sven
eller Hans, och om han skulle ha Sissa och jorden
eller han skulle gå igen och gasta hos henne.
Det var ett väsen, värre än den finska messan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
