Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De välförståndige barsebäckarne. (Norra Åsbo härad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ordet går så att en barsebäckare (Barsebäck,
socken i Malmöhus län) en morgon skulle köra till
skogen. Och som det var holians kallt, så blef han
valen om näfvarna, och så virade han tömmen om
halsen, för han skulle kunna ha dem i sina tröjefickor.
Men när han så hade kört en liten bit af vägen, blefvo
hästarna ledsna med sin vård och började skena med
barsebäckaren, som satt på vagnen och sof, och innan
han visste ordet af eller fick näfvarna ur fickorna, bar
det upp och ned med honom; tömmen drog till, så
att hufvudet hans rök af och flög för raggen i våld.
En stund därefter kom hans dräng, som, skam
att säga, var en större drummelbum än själfvaste
husbonden. När drängen fick se sin husbonde ligga utan
hufvud på vägen, kunde han aldrig begripa, hur det
hade gått till eller hvarthän hufvudet tagit vägen:
han sökte och sökte, men hufvudet kunde inte finnas.
»Kanske far inte hade något hufvud med sig, då han
körde från hemmet», grundade drängen för sig själf,
vände om sina hästar och begaf sig hem för att fråga,
hur denna sak förhöll sig.
Den första han mötte i stugudörren var barntösen.
»Vet du något, grebba», sa’ han, »om far hade sitt
hufvud med sig i morse, när han körde till skogs».
»Det vet jäderen och inte jag! Det tittade jag
inte efter», svarade tösalifvet.
Då frågade han moran och störstpigan, om de
gifvit akt på, om husbonden hade haft sitt hufvud på
eller ej, men ingen af dem visste detta. Men till all
lycka hade barsebäckaren en liten tös, som där var
gry i, och hon sa’: »Jo, jag vet, han hade sitt hufvud
på i morse för han öste åtminstone i sig en farlig hop
kål, innan han körde hem ifrån».
Så måste drängen asa sig å stad och försöka, om
han kunde leta efter husbondens hufvudknopp; det
lyckades till sist, men då blef han förvissad om, att
ingenting var att göra med den saken, emedan mannen
var död som en torsk, som man säger, och så
körde han hem med liket och hela raian (körredskapen).
Nå, så skulle där ställas stort gille efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
