Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De välförståndige barsebäckarne. (Norra Åsbo härad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barsebäckaren, och dit voro alla bymännen bjudna. Som de då
sitta där på gillet och snacka om ett och annat,
kommo de att tala om spickesill och hur dyrt detta sofvel
för dem blef i längden. Då är där den
välförståndige Mass Helgesen i Toramosse, som säger till de
andra gubbarna: »Hören I bymän! Viljen I som jag,
så kunna vi själfva föda upp en hel hop spickesill,
som vi om våren kunna äta».
»Hur skall det gå till du Mass?» säga så de
andre männen.
»Jo», säger Mass Helgesen, »vi ha vårt stora
bottenlösa byakärr. Om vi nu blifva sams om och släppa
dit lite af den spickesill, som vi ha köpt, så kan den
på två års tid föröka sig så, att vi själfva kunna hafva
vårt eget sillfiske».
»Du säger något, Mass!» skreko alla barsebäckarne,
mycket glada öfver att ha en så välförståndig man i
sitt lag som Mass Helgesen i Toramosse.
När gubbarne kommo hem, samlade de i hop två
halfva tunnor spickesill och slängde den ut i kärret.
Nu gingo barsebäckarne där och väntade i två år
på deras hemfödda spickesill. Men när den bestämda
tiden var ute, samlades allihop kring bykärret för att
draga fisknoten.
De drogo, och de drogo i noten, men allt hvad
de fingo, var antingen sillhufvuden eller sillrumpor,
och de kunde aldrig begripa, hvilken som ätit upp
all den goda, feta sillen, de själfva lagt ner för att
den skulle yngla.
Till sist fingo de en liten ålstackare i garnet.
»Se här!» säger då Mass. »Här ha vi ägget, som
gompan (gumpen) gjort. Det är just den altanen, som
ätit upp all vår fete, gode spickesill. Hvilken skulle det
annars vara?»
Nä-ä, hvilken skulle det annars vara, om inte den
rälie (förskräcklige) ålen. Han är också mycket fet, det
bestet!» utropade de andre barsebäckarne och glodde
fasligt illa på ålen. »Honom skall vi straffa till lifvet
på ett sätt, så han kommer ihåg det, så länge han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
