Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Under Svinottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjärdingsmannen måste ta in «Hjärnes testamente,»
så sökte saken honom, och gästgifvaren skickade bud
till sitt hem efter styrkande saker till hela laget —
jag fick min andel, men den låste inte upp mitt
munlås —, och ingen dristade tala annat än med förtäckta
ord, kan veta.
När där pimpelerats ett bra bete, blir
fjärdingsmannen så vännerligen fösad ut på bygatan, med
näsan vänd åt Holgers gård. Men värre tåga, eller
tjocka, eller dimma — jag menar öfver naturens
universum — har aldrig varit sedd af dödliga ögon. Men
dimman gaf mod. Fjärdingsmannen stagrade in i den,
nock så kavat, och på afstånd efter, gästgifvaren; en
bit efter honom ett par andra af byfolket, och detta
immer dikt, så bygatan trodde säkert, att en likfärd
eller en ogrundalös rad af gastar tågade fram.
Jag hade då baggen snyggt i ordning, och så
manades jag af mitt samvete att smita i väg efter.
Men jag tog genstigen, så jag fick tid slinka in genom
gårdens smuttelucka, innan de andre drabelerat sig
fram till stora porten, och så gick jag trankelemang in i
köket till pigan, som ännu grät, som om hon vållat
eländet.
»Hvar är Holger nu om pass?» spörjer jag.
»I logen, där kroppen ligger med ett lakan öfver.
Och han är rent vänstervriden och öfvergifven»,
snoppar pigan.
»Ja, nu får han ta’ mod till sig, ty nu träder
fjärdingsmannen med mest hela byn in på gården»,
förkunnar jag, och så begaf jag mig, med henne i
gemenskap, till logen genom torfhuset.
På logen var skumt förut, och skummare blef
där, när rättvisans tjänare trädde in, och efter honom
en sådan flock, så jag trodde byfolket rakt ynglat af
sig i dimman.
Hvad gäller frågan?» sporde unge Holger
häpnadsfullt.
»Den gäller lif och död», svarar rättvisans
tjänsteman, och det ljöd, som om det kommit ur en tom
öltunna, men han knekade i hasorna, så gästgifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
