Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Under Svinottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stödde honom genom att gripa tag i bakre delen af
hans ämbetströja. — »Stanna, o yngling, och se dig väl
före, besinna, att lefva hur farligt det är!» — ramlade
han på, men kom inte på fortsättningen af den
ynkesamma visan, utan började på en ny bolina: — »Här
ståndar jag beklagande, anklagande sorgen, och bakom
mig är församlad den allmänna rättskänslan i hela
vårt byalag, och jag spörjer dig, som Kain sporde
Abel efter — efter sin styfmoder —», »Ja, så skall
det låta!» mumlade församlingen, ogrundalöst rörd.
Holger rök fram mot fjärdingsmannen med en
fart, så att lakanet drogs af vagnshäcken, och en ny
olycka skulle ha timat, om inte en anskrämmelig syn
visat sig för alla de församlade. Det var en stor bred
gestalt, som uppsteg från golfvet och höll lakanet i
blodbefläckade händer.
»Mor Holgers ande!» — bölades, vrålades, skreks
och viades där i flocken, och ut ur logen tumlade
hela fjärdingsmannens följe. Men, då länsmannen släppte
sitt tag i rättvisans bakskört, stöp ämbetsmannen på
näsan öfver häcken, där mor Holgerssons nyslaktade
ko låg och väntade på att bli styckad, ty det var hon
som hängt i porten.
»Det är ju ett ogrundalöst öde med kokräket»,
säger då mor Holger gråtande. »Först kifvas Holger
och jag, om kon var eller inte var i kalf; han påstår,
att hon är et, jag säger nej, för hvad förstår en sådan
pågabläre på de tingen? Så vill jag sälja’na till Jösse
Post, som inte vill ha’na, och Holger har lofvat
urmakaren, att han skall få’na, och så i vredesmod befallde
jag Jösse hit. Bu-uh-hu! Pågen hade rätt, kalfven var
så stor, fet och grann, att, fast vi koka sylta på’en,
är det både synd och stor förlust med det ofödda
lifvet, men inte hänger jag mig själf i porten för det,
inte». Mor Holgersson satte sig åter ned på sin
mjölkpall bakom häcken och utredde vidare sina kotarmar.
Men Knasten och Pälsa-Stinan, de fingo sju
sockendagar i veckan, ty se, hela byn påstod, att det
var de som hasplat och hamsat ihop hela historien, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
