Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lasse Kalun och hans familia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kabinens stuga, och han, Lasse, förstås, grinte som
en solvarg.
Jag hade också roligt på mitt vis, för jag begrep,
att Kalunens tagit sig två rus å rad af det söta vinet,
så de sofvit bort ett par dygn och nu voro dagvilse.
Jag hade ämnat upplysa snålingarne, men eftersom de
uppfostrat en ny familiamedlem till samma ämbete,
som den slaktade Jakopp, så skulle de ha tack för
mig och bli utan kyrkljus den gången.
Tredjedag jul i daggryningen kommer jag
händelsevis förbi kyrkan och skymtar ett par skapelser stampa
fram och tillbaka på kyrkogården, och där gick upp
en tankepråsa för mig, att det var Lasse och Boel.
»Hvad i allan tid och elementer finna ni på bland
de döde? Ni har väl ej någon af familian med er för
att bita buskknopp?» sjarmeserar jag och låtsar
förtrytelse.
»Ack nej, vi äro ensamma gångna till julottan,
men slippa inte in i kyrkan. Där är tyst därinne, men
ljusskenet lyser så grannt genom fönsterna. Kan du
löcka opp för oss kanske?» klynkar Boel.
»Det är månen i sitt nedan, som lyser på
kyrkfönstret tredje dag jul. Ajöss, hälsa hem till Jakopp
och den öfriga familian!» säger jag och försvinner
bakom prästens vagnsskjul för att speja ut dem.
»Tredje dag jul. — Det är vinet, som gjort’et! — Inga
ljusbitar, bara slitning på lär’skorna och kyrkklärna»
hör jag dem tragga och trulka, när de gingo förbi.
Men så skymta snålingarne tre fyra hafrenekar, utsatta
till fåglarne på prästens happaranda, och dem snodde
Kalunen till sig för att skänkasera åt sin familia. Någon
ersättning skulle de ha för vandringen till kyrkan.
Sedan såg jag inte till de två gnuarna förrän
fram på vårsidan, då jag orienterade mig med en
skinnjör, som skulle utstaka den förste järnvägen i
dessa trakter. Då slumpade det sig så, att linjen
utprenotades med pålar tvärs öfver den ansenliga
fäladsmark, där Lasse sommarfödde sin familia. Jakopp
var redan ute och höll utkik uppe från en stor
klipphäll, så jag tog en omväg fram till kojan för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
