Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kaften Hillers pölsegille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Se så, min släkt!» tänkte jag. »Nu kan både
kaftenen och Jösse Post ta harar för blodpölsan efter
detta svinet.»
Men när jag nästa morgon i grådagningen kommer
in i köket, så, gu pirovall, om inte mademosellen
sätter pinnen för den sista pölsan och dänger den i
en kokande gryta.
»Kaftenen har bjudit tre, fyra narrar på blodkorf
klockan tolf», säger hon galant, och jag gör oxelvation
på, att hon, ut-för-ett, rör och rör i den öfverblifna
blodmaten, tills hon får tag i sin pingstnäs — det
betyder näsglas utan bågar — som hon begagnade,
förty hon var närsynt som en mullsyrk.
I rättan tid var bordet dukadt med vin och ett
som annat, och när harrarna rettirerat, steg
mademosellen in, krusad, fin och knisp båd’ fram och bak,
så den yngste af de bjudna kaftenerna gjorde en
skrapning med högra bakbenet, räckte henne krokarm och
rekvirerade henne fram till bordet, där jag, klädd i
mina blå kläder, just satt ned ett rungande fullt fat
med rykande svarta korfvar.
Du lefvande Lasse, så desse fyra barrar snärde i
sig pölsa! Jag misstviflade om att få annat än skinnen,
då den ena kaftenen med ens säger: »Det var en hård
bit äple!» Och kratsar ut ur fjälstret en liten tingest
med fyra ben och en lång svans.
»Här är nock en!» pustar den andra gästen! Det
är ju möss, kaften Hiller!»
Kaftenen hade fått hälften af en på gaffeln och
var blek om näsan; mademosellen skrek i vildan sky
och samlade ihop sina kjortlar, som om hon trodde,
att djuren skulle flyga på henne.
Då tog jag dristeligen till ordet och presenterade,
att det nog bara var tubergkolosser eller någon annan
sorts backsiller, som ingen skada gjorde, eftersom de
blifvit kokta i pölsan. Men där var ingen som ville
höra på mig; alla kaftenerna hade blifvit sjösjuka på
torra landbacken, och mademosellen hade fått
konvolsjoner — det vill säga sprallan och fäktade med både
armar och ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
