Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Spytte-Necklasens ande - 6. När August Febb ville bli fabrikör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Moster vill inte släppa mig in, hon vet att han då
kommer till henne, säger hon. Kära, välsignade, goa
harrar låna mig hus! Han är iskall om nosen — han
luktade på mig och suckade så fasligt».
Adokaten hade ingen lust till äfventyret, men jag
tog den premierade pojken i skjortgeren och drog af
med honom, fick genom dörren makt med änkan så
hon slapp oss in till sig och tände ljus.
»Välsignade Jösse Post, upplät inte kammersdörren
förr än min hane galit tredje resan!» pylade käringen.
Men, ein, swai, drei, föste jag änkan före mig in till
kon.
»Alla goda andar lofva!» hviskade hon slak i knäna.
»Där står han och känner kon på juvret!»
Jag blef först en smula haj i själen, men när jag
kom närmare kon blef jag arg på den dödes vägnar
och segnalement; för nog var Spytte-Necklas ett
segslitet nöt i denna världen, men att hans käring skulle
ta en diande hvitbrokig kalf, som därtill var en kviga,
för hans ande, det kunde väl gå en lefvande karl i
lefvern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
