Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. När August Febb ville bli fabrikör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hemma, eljes var hon arangerad till
vinkällarejungfru hos gästgifvarens. Min stig förde mig gratis
till Tofts dörr, som stod öppen, så jag trädde oanmäld
in i stugan, men där fanns ingen mer än en svart
katt, som låg solo och allena i tvåmanssängen. Jag
visste, att Toft inredt och möblerat en af de gamla
sandstenshålorna till svinstia, där hans käring under
höst och vår matade och gödde en gris med
sillhufven och annat fiskkrams nere från fiskläget; där blef
mera drygnad i fläsket, när det smakade en smula
tran, tyckte Toftskan.
De ha väl varit ängsliga för att stormen skulle
ränna i väg med svintunnan, dividerade jag och begaf
mig till grishålan. Men just som jag sticker in
hufvudet genom dörren fyrar Toft af ett skott midt i
snaggen på mig och han själf drattar vid knallen
baklänges i svintråget och hans käring skrek till som om
hon fått en knif i halsen.
»Bevara mig, människor!» säger jag. »Skjuter ni
på folk med silfverhalsade buteller? Det är rena
kungakröningsvinet och det är högförräderi att spilla ut
det», preparerade jag. Hvarifrån har det kommit hit
till svinen?»
»Vi hade ju bara ett svin, men det är förbytt till
två lådor sonnahärnia knallflaskor», jämrar sig Toft
och högg mig i armen när jag satte silfverhalsen till
munnen. »Låt bli jäderstyget! Du kan själf springa i
luften åt’et».
»Springer inte dit!» sa’ jag, och hur jag lirkade
med dem fick ett smällkork till oss hvar flyga ut i
svinstian och vi läskade oss bra. Men när så Toft och
Toftskan skulle resa på sig, hade de rakt fått månsken
i hasorna, så de knälade. Värst var det för käringen,
för hon tog till att sjunga: Bevare Gud vår kung»,
och Toft, som eljes skröt af att vara en lika god
nykterhetsdansare, som en uppblåst spädkalfskropp, började
hålla tal om svalg och dryckenskap. Han var dock ej
värre galen i hättan än att han förstod att lägga sig
tvärs öfver de två lådorna, som på något ogrundalöst
sätt kommit dit med stormen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
