Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. När August Febb ville bli fabrikör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sök efter grisen, för vår nära släktskaps skull!»
bönföll han, och som han var en lång galgaristare
och låg som en drake på silfverhalsarne, begaf jag
mig ut på reknogsering kring stenbrottet.
Om det nu var för det jag fick det smula vinet
på fastande kalun, eller jag i min ungdom inte
tålde kampanjvin skall vara osagdt, men det var högt
på dagen, innan jag upptäckte jämmerfulla rop i en
af de hålor, jag ville undersöka, och såg att Toftska
grisen låg där ynkeligen bunden till händer och fötter,
och jag bringade honom tillbaka till svinstian. När
jag kom dit in, fanns där ej af lådor och flaskor så
mycket som jag kunde lägga på min nagel, och då
jag gick in i stugan och började spörja efter
smällkorken, sågo mina släktingar på mig med sorgfulla
blickar och erbjödo sig att förlåta, att jag kommit till
dem så illa drucken, att jag ännu pratade, som om
jag hade tungan i en träsko.
Nå ja, jag kände mina pappershjälmare och lät
fem vara fyra och föredrog mitt ärende i konseljen.
Ja, hille dö! Toft ville nog sälja stenbrottet, med
villkor att han där fick fri bostad åt grisen, och han
hade sprackan på en annan spekulant, så det kom an
på hurudana villkor Febben bjöd. Sedan vi pratat hit
och dit om saken hela dagen, gick jag till fiskläget
och dikterade för skolmästaren en handskrifvelse till
Febben, som jag rekvirerade till vår kontinent.
Det dröjde inte många dagar, förrän Agust Febb
anlände på rapphöna i sällskap med en kappsäck, minst
så stor som en bra hvalfisk. Och utan att jag har en
aning om svek och argan list, står Cilla Toft i sina
förfäders stuga för att hjälpa dem välfägna
Febbalifvet, som aldrig förr skådat en vinkällarejungfru. Cilla
var en jädrans grann tösatäfva och kvick som en
jordloppa i hvarje vändning, så August blef rent
förfimrad ända ned i hjärteroten af nyväckt kärlekseld och
sa’ till mig, att han ville henne upphöja till gemål
och slipstensfabrikörska, om jag ville vara hansa
böneman hos föräldrarne.
Ola Toft tyckte, att detta inte var något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
