Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. En etikettsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sermonisak och titelfråga, som bringat missförhållande
emellan mig, Pytteskräddaren och slaktare Månsson,
som för tillfället var nästan nykter.
Hvad nu Pytteskräddaren, (eller Pyttan, som han
generelt kallas) anbelanger, så är den smula manfolket
bara lappskräddare, eller på franska hosenmacker, men
när jag i går stötte samman med lille ordpytten i
Skandinavisk källare tillika med ofvanbeskrifne slaktare,
och sporde belefvad efter hans titel, eller om vi inte
skulle lägga bort dem oss emellan, slår denne
poggetröfvaren ut med skräddarehanden och svarar: »Inga
titlar, Jösse Post! Inga titlar för mig! Kalla mig bara
rätt och slätt skräddarefabrikör Lindgren!»
Men det var egentligen inte detta som låg mig
om hjärtat, som hin skolmästaren sa’ när han en
timmes tid predikat nykterhet för pojkarne, utan om
sättet hvarpå jag blef okompandis med slaktare Månsson,
som i ätikettsfrågor har en lägre uppfattning än jag.
Men fastän jag låtit arangera mig hos honom som
köttransportör med eget bärtråg och linneskynke öfver
vigtualierna nu under julveckan, så lät jag både
honom och Pytten veta, att om någon vore bevandrad
i sermonilagen, så måste det väl vara en person, som
justament för samma frågas skull afbröt sin militäriska
bana samma år som jag, i egenskap af beväringspåg,
ämnat börja densamma, hvadan jag egentligen nu borde
ha varit sjarrsant med boställe.
Saken ser herrskapet, var den, att vi på vårt
kompani hade en koppral Kron, som var stor i hättan för
det han hade vise framför sin tittel och därför jämt
ärrade upp mitt snille till hvarjehandla specktackler.
En dag kallar han oss beväringspågar ihop i ett tält,
ställer upp oss som talgljus och förkunnar oss med
högtidlig röst följande generalorder: »Om I blifven
nådigt spräckta an af vår allernådigaste konung, hans
nådige son, herr kronprinsen, dennes högnådigaste
bröder, prinsarna, alla nådiga generaler, öfverstar,
öfverstelöjtnanter, majorer, kaptener, löjtnanter,
fanjunkare, sjarrsanter och deras nådige vederlikar, skolen I
svara: »Gud bevare konungen, kronprinsen, prinsarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
