Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En lärorik berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För resten ska jag nu upp på teatern och
representera på min rollians som mördarebiträde!» sade
han och smet väck som en svartalf.
»Ska du det!» sa jag till mig själf, »så får jag
allt ha ett öga på dig, så du inte stjäl bort
primadonnan eller någon annan kuliss,» förty jag var samma
kväll arrangerad vid den nya truppen som ansvarig
rekvisitör för allt långodset jag skrapat ihop i staden.
Men för att slippa frå detta exemplaret af
nymodern estukation — Tussen var den där kvällen bara
min lakejbetjänt — ska jag tala om hvem jag fann
midt ibland teaterdamernas egna kistekoffertar — Gissa
du, Karna, för du kände människan! — —
Nå, här kan du, och ni andra, se hennes nyaste
namn tryckt i avisen! Men det kommer nog ej att
upplåta ditt minnes hvalfportar, Karna. Men du
kommer nog ihåg det året, du blef tilltrodd att ha kokat
ihop kolera och mordbus med stickelbärsgröten i ergig
koppargryta, som det skrefs i avisen, då mordbusen
började sprida sig i samhällets kroppar?»
»Ja visst så!» Javisst var du oskyldig att ha
döden i grytan, som skrifvet är om hin profethustrun
Elisa». Men håll nu snällt knabban på dig ett
tiondedels sekel ska ni få höra! Det är inte en medelålder
sedan, men här fanns ändå ännu icke andra
pigjungfrur än sådana, som presenterade ett eller ett par
lefvande barn med någon tittrelärståndpersonskarl, och
alla fröknar voro i den tiden annorlunda välborna till
världen än nu; därför skälldes rådmannens Fina rätt
och hederligt för kammarpiga.
Karna ruskar nog unga rådmanskans
komedidillelirium och hur hon lånte ut både Finas och sina egna
kjortlar till hvarenda trupp för att få fribilliga
inträdesaffischer till hvareviga komedispel, hvadan
tösalifvet än arrigerade det ena fördärfliga fruntimret, än
det andra, så det var med både henne och matmodern
liksom med den premierade Tussen här; de voro
degraderade i all världens traskassorier.
Så exempelvis lärde både Fina och unga
rådmanskan att sminska till sig med både rödt, svart och
hvitt, så de rakt sågo ut som marknadsdockor till tolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
