Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu en tid; han blir nog väckt, antingen på ett eller
annat sätt, och så få vi se till hvad som för oss är
att göra», svarade Lund, klappande sin gumma på
handen.
»Ja, det är bäst, far», suckade hon. »Svårt är det
dock att sakna honom vid aftonbönen hvarje
söndagskväll».
»Vi bedja ju ändå för honom, mor. Vår herre
skall nog bevara och återföra honom», sade Lund
tröstande.
Det gamla hederliga parets hopp och förtröstan
kom på allt större och större prof, ju mera vintern
skred fram, ty Tallkvist blef allt mer och mer
tankspridd och underlig till lynnet. Han spratt till på
träfoten, så snart någon tog i dörren, och då arbetet var
slut låste han sig inne på sin kammare, till hvilken
han nu jämnt bar nyckeln i fickan; städningen där
hade han själf förbehållit sig.
En dag då mäster Lund med sin hustru och
husfolk satt vid aftonvarden sporde frun:
»Far, har du läst dagens tidning?»
»Nej, är det något särdeles?»
»Ja, är det något särdeles?» sporde Tallkvist, men
med en så ifrig ton, att alla förundrade sågo på
honom, som nu på en tid ej brukade öppna munnen
för annat än maten, då han satt till bords. Han såg
förlägen ned på sin tallrik, men det syntes dock att
han med spänning afvaktade fruns svar.
Blott en efterlysning efter en på obekant sätt
bortkommen bok, tryckt med röda bokstäfver på svart
papper. Ägaren tyckes ej vilja vara känd, ty
upplysningen om boken skola lämnas i bref, ställda till Z.
Y. Å., att afhämtas på postkontoret.»
»Tillåter mäster att jag säger något?» frågade den
ene lärgossen höfligt.
»Var så god, Axel!» nickade mästaren faderligt.
Tallkvist rörde sig ej, han var blek och svetten
stod honom i pannan.
»Det är ingen annan än Spå-Karin, som lyser efter
sin svartkonstbok, det säges i hela sta’n. Den lär ha
legat på samma bord, där hon brukade lägga ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
