Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korten, och har af någon blifvit utbytt mot en gammal
läkebok, som hade ett liknande band. Nu skall hon ha fått
en af sina förnäma kunder att sätta in kungörelsen».
»Du är minsann väl underrättad, käre Axel»,
småskrattade Lund», eljes tänker jag att boken helt enkelt
är något gammalt verk, som blott är svart i papperet,
och sådana gamla rariteter lär nog ej funnits i Karins
ägo; snarare är det magister Sammel, som lyser efter
skatten».
Axel hade för stor vördnad för mästaren att våga
motsäga honom, men han sväljde gröten på ett sätt,
som skvallrade om, att han äfven sväljde de ord, som
lågo honom på tungan.
»Tror ej mäster att svartkonstböcker finnas?
frågade Tallkvist med en besynnerlig blick, halft rädd,
halft öfvermodig.
»Jo», svarade Lund allvarligt, »här finnes många
sådana i världen, men de behöfde hvarken vara gamla
eller tryckta i rödt och svart; det är ej i färgerna
djäfvulstyget finnes, utan i de onda, lättsinniga och orena
tankarne, som blifva nedskrifna på papperet, och de
förgifta de oskyldiges och de svages hjärtan. Från allt
detta och andra mörkrets snaror vilja vi, som tro på
ljusets Herre, dock vända oss bort samt bedja honom
behålla oss i sin sanning».
Tallkvist kände en frossbrytning genomila sig;
tänderna klapprade mot hvarandra. »Jag kan ej stanna —
till aftonvarden». stammade han.
»Däri råder han sig ju själf, käre Tallkvist»,
svarade Lund vänligt: »Det är blott af fri vilja mitt
husfolk deltager i andaktsöfningarne här».
»Far, Tallkvist är sjuk», sade frun sakta.
Mannen såg hastigt först på sin hustru, satte så
glasögonen på och betraktade genom dem sin
värderade gesäll. Tallkvist går till sängs genast, men låter
vackert nyckeln sitta i sin dörr; mor och jag vilja se
om honom, han ska ha varmt öl med sirap och peppar».
»Tack för er stora godhet!» sade den unge
mannen utan att våga se på de gamle. »Jag vill — jag
skall nog — bli bättre — bli frisk!» stammade han
med kväfd röst, i det han vacklade ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
