Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädde han dock, fin och skinande som en
blankläders-stöfvel, in till det åldriga paret.
»Jag kommer för att underrätta min gamle
mästare och hans fru, att jag vunnit tre tusen riksdaler, —
jag får dem om en vecka genom Zahl, — var det ej
en stor lycka?»
»Det var en — blanksmörja, som jag hälst sett
att ej Tallkvist befattat sig med», sade Lund med
bekymrad min, hällande sitt kaffe på tefatet, »men då
nu olyckan är gjord, så sitt ner, så vill jag efter bästa
förstånd råda honom att vända pengarne till det bästa».
»Jag tänker bli min egen och gifta mig», svarade
den nye kapitalisten, stött öfver mästarens ton.
»Hör Tallkvist, tre tusen är en stor summa för
den, som aldrig handskats med mer än han förtjänt
genom daglön. Ja, den är så stor och tung att den kan
knäcka ryggen på honom. Lyd mitt råd, sätt in
slantarne i banken och låtsa om ingenting ännu ett år,
utan arbeta som hittills hos mig; under denne tid har
han vänjt sig vid tanken att vara en någorlunda
bergad handtverkare, och då kan man på ett förståndigt
sätt bygga bo.»
»Jag är förlofvad med grossör Lyréns syster och
kan ej låta henne vänta».
»Alma skall vara en förståndig flicka; tag henne
med sig hit, så skall jag tala med henne», föreslog
fru Lund.
Tallkvist teg och såg ned på sin nye hatt.
»Mor och jag vilja blott hans eget bästa», sade
Lund i hjärtlig ton, »vi vilja ej att herrskapet
Tallkvist blir tallstrunt», tillade han och klappade sin
gesäll på axeln.
Tallkvist lämnade sina gamla vänner med föresats
att följa deras råd, han skulle blott gå ut ett slag i
staden, sedan skulle han återvända till sitt arbete.
Det var en klar, solig vinterdag, många förmögna
dagdrifvare solade sig på den förnämsta
promenadplatsen. Tallkvist ville blott en enda gång smaka nöjet af
att visa sig och se folk stöta hvarandra på
armbågarne, då de sågo honom och höra dem hviska: »Se,
där går Tallkvist, som vunnit tre tusen på lotteriet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
