- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
79

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De två blifvande svågrarne gingo bredvid
hvarandra framåt mellan grupper af lustvandrare. Lyrén
hälsade till höger och vänster på de finaste
modedockorna och nickade förtroligt åt de yngre manliga
dagdrifvare.

Tallkvist tyckte sig vara förflyttad till en värld,
där icke ens lukten af läder och beck anständigtvis
borde få intränga; hur skulle han väl då kunna säga
till sin svåger, Törns svärson, att han lofvat sitta som
gesäll vid lästen ännu ett år? Han sade det ej heller,
utan öfverenskom i stället med Lyrén, att Alma skulle
söka bli ledig från sin tjänst, så att det så fort som
möjligt kunde lysas för henne och skomakaremästaren
Tallkvist.

Ofvanpå detta samtal var det ej behagligt att
återvända till den gamle mästaren och kanske få mottaga
varningar och förebråelser för vankelmod; till Alma
vågade han ej gå två kvällar å rad, hon kunde få
olägenhet därför, hvar skulle han då tillbringa aftonen?
Tallkvist afskydde nykterhetslöften, men älskade
nykterhet och gick aldrig på något af stadens värdshus blott
för att dricka. Denna afton var han alltför upprörd
för att kunna känna hunger. Han kom att tänka på
teatern, som öppnades klockan sju, han beslöt gå dit,
ty detta var ju både ett fint och värdigt nöje.

Ett par tvetydiga franska lustspel denna kväll;
hjälten i det ena var en älskvärd slösare, åskådarne
klappade ursinnigt, så snart han visade sig. — Hvad
skulle Lund säga om en sådan? Bah, Lund ville att
allt skulle bli vid det gamla, han kände ej den nya
tidens fordringar. Hjälten i det andra stycket vann
sin lycka genom att på ett mästerligt sätt ljuga för
sin stränge, hederlige farbror, och åskådarne jublade
och framropade honom. — Hvarför skulle då Tallkvist
ej kunna glömma Spå-Karin? Om han talade om
saken för Lyrén, så var han viss på, att denne skulle
kalla det »genistreck» —men det var ju icke ens
mödan värdt att tala om.

Klockan elfva gick han hem och lade sig, men
sömnen ville ej infinna sig; han grubblade öfver, hvad
han skulle säga mäster Lund följande morgon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free