Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställning, men det var nog för att vittna om huru
främmande han under denna tid blifvit för sitt yrke.
»Ja, det var ju egentligen din kända skicklighet i
att göra damskodon, som i början skaffade oss så många
kunder», fortfor hon med vänligt bedjande stämma.
»Det arbetet lönar sig så litet».
»Väl ändå bättre än intet».
Han teg och tog en annan tidning.
»Det måtte väl åtminstone inbringa så mycket som
min tvätt», fortfor hon, besluten att rycka honom ur
sin likgiltighet.
»Ja, den har blott skadat mig», utbrast han häftigt,
»min kredit är förstörd — hvad skall man väl tänka,
om våra affärer, då du tvättar och sätter upp sådant
där frökenkrams?»
»Jag har tvättat grefvinnans och fröken Olgas
spetsar och finare kläder från den dag vi blefvo gifta
och ingen människa undrar på att jag ville göra dem
som voro så goda mot mig, en dylik tjänst, då här
ej finnes någon annan, som kan göra ett sådant arbete;
detta har ej förstört ditt anseende».
»Jag sade kredit», mumlade han vresigt.
»Hör på, Ernst, låtom oss i all vänlighet talas vid.
Säg mig hur sakerna stå. Har du skulder, så låtom
oss sälja vårt alltför dyrbara bo, det är i lika godt
skick som den dagen det kom hit».
»Så du pratar! Sälja! — Visst har jag några
skulder, det ha alla affärsmän nu för tiden, men de skola
snart bli betalda. Jag var på förmiddagen uppe hos
din bror och ville låna ett par hundra riksdaler, men
han kunde ej. Det säges att det skall vara knipigt för
både honom och Törn».
»Hos min bror, som knappt hälsar på honom, då de
mötas!» tänkte Alma med grämelse. »Har du då hopp
att få in penningar», frågade hon, låtsande sig ej höra
talet om brodern.
»Ja visst!» svarade han med glad blick, om ej alla
tecken bedraga, skall denna tillfälliga förlägenhet snart
vara öfver; man kan då åter få ro i sig till att arbeta».
»Men, Ernst, så där orolig har du ju varit från
början; vi hade ju då inga skulder, men ändå har du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
